Wow – vilken pangstart på säsongen

Söndag. Fotbollspremiärer. Direktsändningar på Sportens sajter. WOW, vilken dag det blev. Här är Sportens Herman Öbergs reflektioner om premiärdagen.

Patrick Kpozo var en av spelarna som glänste, trots nederlaget, tycker Sportens krönikör Herman Öberg.

Patrick Kpozo var en av spelarna som glänste, trots nederlaget, tycker Sportens krönikör Herman Öberg.

Foto: montage

Krönika2020-06-15 21:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag rundade av denna supersöndag med att se IFK Luleå åka på storstryk mot Sylvia. 4–1 till Norrköpingslaget och det känns på något sätt inte helt orättvist. Sylvia var trots allt det bättre laget. Men ändå slogs tv-skärmen av med en känsla av att IFK inte alls gjorde bort sig.

Siffror är svåra att bortse ifrån. När Notviken tidigare under dagen förlorade med 5–1 mot Friska Viljor spelar det ingen roll att det var ett plumpt målvaktsagerande här eller en snubblande spelare där. Det slutade ändå 5–1. Friska Viljor var bättre. Samma sak gäller för Luleå. Men det såg inte så jäkla illa ut, ändå. Det finns några ljusglimtar att ta med sig.

En sådan tycker jag är Patrick Kpozo. Lånet från Östersund höll Sylvias högerback sysselsatt under hela matchen. En sådan fart, en sådan kraft – det är något som IFK Luleå kommer att ha nytta av under resten av säsongen. Det verkar ha varit ett jättefynd av Mr. Daniel Kalén, Kpozo stod för det mesta i offensiv väg i IFK Luleå. Förarbetet till Patrik Pettersens mål var fint, men det var bara en i mängden av attacker efter vänsterkanten, samma kant som hade problem hemåt. Har det något med Kpozos offensiva vilja att göra? Jag vet inte. Kanske lite. Men jag tror ändå inte det. Jag säger: Fortsätt att släppa honom lös efter kanten.

Om jag kan hitta ljusglimtar ur en storförlust ska jag väl kunna gnälla lite över en seger också, BBK.

Umeå FC Akademi dominerade bollinnehavet och kom även till en hel del farliga lägen. Det där mittfältet behöver springa mer, det behöver springa snabbare och det behöver kanske springa lite smartare om fler lag trillar boll via mittfältet som UFC-ungdomarna gjorde. BBK hängde inte med någonstans. 

Däremot har BBK tyngden som är så viktig. Två duktiga, rejäla mittbackar. Två superfarliga anfallare. Det kan räcka långt, bara det. Och när BBK får till innermittfältet så blir det ett kanonlag i division 2.

Supersöndagen började ju annars med ett möte i division 1 Norrland. Vilken upphämtning av LSK och vilken betydelse den kvitteringen till 2–2 har. Felicia Johansson såg med sin räd i höger innerposition till att få poäng från ett lag som LSK måste ta poäng av för att inte halka efter i detta enkelmatchupplägg som sätter sådan prägel på den här säsongen.

Men jag fortsätter att tro på LSK. De ska åtminstone klara sig kvar i serien den här säsongen.

Notviken kan börja darra. Team TG visade med 10–1 mot Kågedalen att Umeålaget är att räkna med i toppen.

Det har bara gått en omgång, jo jag vet. Men i division 3 fick vi klara besked omgående.

Abshir Gure är fortfarande Abshir Gure. Ett hattrick var en bra start för LSK-anfallaren att börja jakten på skytteligasegern. Joel Edström svarade med ett mål för Lillpite och fler lär komma från honom. Med det målet såg han till att göra livet surt för IFK Kalix som förlorade en match i tilltänkta bottenstriden. 

Kiruna FF? Njaaaa. 

Storfors AIK? Jo, jag tackar. Seriens mest underhållande lag börjar i mästartakt.

Men vad säger ni? Söndag? En jäkla massa fotboll? Det här kan jag vänja mig vid.

Nu kör vi 2020.