Tre timmars jiddrande – men varenda ord var relevant

Det var i stort sett lapp på luckan när den dynamiska podduon Erik Niva och Håkan Andreasson brakade lös i den stora salen på Kulturens hus under tisdagskvällen. Jag tror ingen i publiken gick därifrån besviken.

Erik Niva och Håkan Andreasson höll hov under tre timmar i den stora salen i Kulturens hus under tisdagskvällen. En entusiastisk  och numerärt stor publik hölls trollbunda i den stora salen i Kulturens hus.

Erik Niva och Håkan Andreasson höll hov under tre timmar i den stora salen i Kulturens hus under tisdagskvällen. En entusiastisk och numerärt stor publik hölls trollbunda i den stora salen i Kulturens hus.

Foto: Konrad Olsson

Krönika2021-11-16 22:11
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Erik Niva urskiljer sig från andra skribenter och författare när jag läser hans texter. För på något sätt, ej medvetet, så läser jag texterna med Erik Nivas karaktäristiska röst och dialekt i huvudet. På så sätt är han unik för mig.

Men hur skulle då Niva fungera som arenaartist? Nyfikenheten var stor när jag bänkade mig på rad fyra i Kulturens hus stora sal under tisdagskvällen då podcasten When we were kings var på besök.

Jag gick inte därifrån besviken. Långt därifrån.

För visst fanns det en farhåga att det skulle bli en märklig upplevelse. Två män som sitter i soffa och pratar i tre timmar. Det skulle ju lätt kunna få en att slängas tillbaka till en historialektion på gymnasiet där antiken dryftades fram och tillbaka över en dubbeltimme.

Men så blev icke fallet den här kvällen.

Det var fullt ös från start till mål. Från första landslagssamlingen till Patrik Carlgrens räddning på portugisen William Carvalhos straffspark som betydde EM-guld för det svenska U21-landslaget den där sommaren 2015.

Den dynamiske duon Erik Niva och Håkan Andreasson höll den storskaliga publiken trollbundna. Via musik, videoklipp och T-shirtkanon var det kanske inte som på en punkrockkonsert, men underhållande, det var det i allra högsta grad.

Som vanligt i poddavsnitten med Niva och Andreasson så hittar det saker i en berättelse som inte är berättade. Och i mina ögon är det just därför är det över 100 000 människor som under varje vecka har valt att lyssna på de drygt 15 dygn inspelade material fördelade över de 109 avsnitten.

Berättelsen om det svenska U21-landslaget som vann EM-guld 2015 är en vacker berättelse. I föreställningen blandar och ger Niva och Andreasson om vartannat. De lockar till skratt, de lockar till eftertänksamhet men framförallt lockar de med unik kunskap och publiken ser ut att verkligen insupa allt.

Helt plötsligt får Niva John Guidetti att framstå som en bra, genuin och laglojal spelare. För jag ska erkänna det direkt, jag har inte haft ett så gott öga till Guidetti. Men när Niva ger mig en bakgrundshistoria, och andra detaljer som jag inte kände till så förvandlas Guidetti från en pinsam  "Jag vill vara som Balotelli"-kopia till en Ingemar Stenmarks-folkhemshjälte.

Livepoddavsnittet tar oss hela den krokiga vägen genom EM-kvalet och playoffmatcherna till det avgörande slutspelet i Tjeckien som ledde till guldet.

Kvällens största jubel publikjubel fick en Luleåsonen Andreas Pettersson. Baik-produkten fanns tyvärr inte med bland publiken eftersom han befinner sig på Irland med just U21-landslaget. Pettersson fanns ju med som assisterande förbundskapten även 2015.

Kvällens största skratt: Erik Nivas fria imitation av en superladdad och övertänd John Guidetti.

Erik Nivas första journalistjobb gjorde han som frilansare åt Norrbottens-Kuriren där han bevakade SM i hundspann. Vi får vara glada att Niva inte fastnade för hundarna som gick i spinn, inget ont om den sporten i sig, men då hade vi alla fotbollsälskare gått miste om mycket vi aldrig hade fått reda på i fotbollens värld.

Vår egen podcast Fotbollsfredag rullar på som vanligt i etern, den har inte nått arenorna ännu. I fredagens avsnitt kommer ni kunna höra en utflyttad Malmbergare säga några väl valda ord i podden. För hör och häpna – Erik Niva är veckans gäst.