Ni har säkert hängt i snacket före, efter och under alla SM-finaler som spelats den senaste dryga veckan. Södertäljes spelare – med systrarna Eldebrink i spetsen – har efter var och varannan match haft synpunkter på domarinsatserna, Luleåspelarnas upplevda filmande, skador, väder vind och allt annat som jag glömt.
Syftet har varit tydligt: Att på något sätt vinna mentala fördelar mot ett lag som de vet är övermäktigt på så många plan.
Spelarna i Luleå hade kunnat sjunga med i den valsen och bita tillbaka. Men de knep käft. Lirade boll och lät spelet tala. Trist för oss journalister som gärna vill ha vassa rubriker och heta utspel. Men det fick vi inte.
Det är klass. Det är en vinnande kultur. Det är Luleå Basket.
Efter den första finalen – som laget förlorade på hemmaplan efter en anskrämlig insats – var jag tveksam om spelarna skulle kunna de jaga bort de demoner som gnagt i huvudena sedan den chockartade Norrköpingsförlusten för ett år sedan.
Svaret de gav var skoninglöst och hördes över hela Sverige. Seger med 38. Seger med 16. Seger med 19. Klasskillnad.
Det finns förstås många att hylla efter klubbens åttonde SM-guld sedan 2014. Det är svårt att blunda för veteranen, allroundspelaren och ledaren Ellen Nyström som alltid gör jobbet i det tysta men sällan får de stora rubrikerna. Men i finalspelet klev hon fram ännu mer och blev finalseriens MVP.
USA-duon Brooke McCarty-Williams och Bria Goss är några av de smartaste importerna som klubben någonsin värvat. När Södertälje fokuserade nästan all defensiv kraft på dem analyserade de läget, släppte bollen till sina lagkamrater och lät dem ta huvudrollerna.
Tränaren Robin Sandberg har av många – även av mig – kritiserats för att vara stereotyp i sitt coachande och inte göra nödvändiga förändringar. I finalspelet coachade han brallorna av sin rival Sergi Brugué och gav alla tvivlare svar på tal.
Den stora frågan är var Luleå Basket ska ta vägen efter detta. SM-finaler är förstås kul att vinna men nu krävs det något mer. En ny utmaning, något nytt att sikta efter en säsong där laget bara förlorat två matcher och spelat på en helt egen nivå.
Ni vet vad jag menar. Det handlar om att göra en serriös Europasatsning som ger stjärnorna i laget den lilla extra morot som krävs för att stanna kvar i klubben.
Att vinna med 50 poäng mot Mark en iskall vinterkväll kan i och för sig vara kul. Men långt ifrån tillräckligt.