Den regerande mästaren inleder slutspelet på onsdag kväll mot Eos från Lund och om inte Maggie Lucas, Ellen Nyström, Allis Nyström och Matilda Ekh bryter armar och ben redan i den första perioden kommer Luleå dansa igenom den här kvartsfinalen utan att spilla alltför många svettdroppar.
Semifinalen lär bli lite tuffare – vilket än motståndet blir – och i SM-finalen kommer allas stora guldfavorit Alvik att vänta. Laget som äntligen ska sätta 08-området på basketkartan igen och få hela förbundskansliet i huvudstaden att jubla lite i smyg.
Men tyvärr. Det blir inga guldhattar i Stockholm den här gången heller och ännu en gång måste bucklan baxas 100 mil norrut. Maskinen från norr har nämligen vaknat samtidigt som kaxiga Alvik så sakteliga börjat somna in.
Tendensen har setts ett bra tag hos grundserievinnaren som i flera veckor tvingats spela utan ständigt skadedrabbade storstjärnan Janel McCarville. Ju närmare slutspelet vi kommit har Klara Lundqvist & Co visat sig allt mänskligare. Flera segrar har kommit efter att laget varit nere för räkning och när chockförlusten till sist dök upp i den sista grundserieomgången mot bottenlaget Visby höjde jag inte på ögonbrynen speciellt mycket. Det har förstås sått tvivel samtidigt som det snackas om att allt inte är 100 procent frid och fröjd i omklädningsrummet.
Tecknen är tydliga. Ni ser dem. Jag ser dem. Alvik, som i flera år varit sämst när det gäller, har börjat vackla igen.
Luleå Basket har gått motsatt väg. När laget i början av oktober blev överkört med 72-90 mot Norrköping efter en miserabel 1-19-start var det svårt att se hur tränaren Robin Sandbergs bygge skulle kunna växa med en spelfördelare från Brasilien som visade sig vara oförmögen att leda som en välbetald import måste göra.
Men när Debora Costa skickades hem visade klubben handlingskraft, kastade in skottmaskinen Maggie Lucas i mixen och någonstans där har torpet varit i ordning. Inte perfekt byggt på långa vägar – jag har hela säsongen varit småkritisk mot det lite naiva svenskprojekt klubben drivit vilket gjort marginalerna alldeles för små – men alldeles tillräckligt för att ta hem hela rasket.
Med att nervigt Alvik, ett skadedrabbat A3 och ett för tunt Högsbo som tydliga rivaler kan jag inte se något annat. Spelarmaterialet – där erfarne Ellen Nyström är hjulet det mesta snurrar kring – finns där. Formkurvan är stigande och vinnarvanan sitter i väggarna på kansliet efter sex guld på sju år.
Om det inte blir en sjunde gång som brandbilarna körs på Luleås gator måste faktiskt något gått allvarligt fel. Då kanske vi ska peka finger mot sidlinjen där herrarna i kostym står....