Seger med 3–0 i hemmapremiären mot Friska Viljor. Det låter som en klang och jubel-föreställning med offensivt hopp och lek-spel för IFK Luleå.
Men så var det verkligen inte. Det var något helt annat som gav den Franz Jäger-säkraste vinsten i mannaminne, nämligen kassaskåpsäkert, tålamodsprövande och prickfritt försvarsspel som gav segern.
Det kunde ha sett totalt annorlunda ut. Tänk så här:
IFK Luleå kommer från en högre division och vill så snabbt som möjligt tillbaka till division 1. Det hade varit lätt att ha en övertro på sig själva och fara med villfarelser som att "Vi har högre tempo i oss" och "Vi kommer att vara överlägsna och bara spela ut alla" och "Vi är ju egentligen för bra för den här serien".
Hade ledare och spelare gått in med den inställningen till årets säsong så hade det kunnat bli platt fall.
Men istället kliver IFK Luleå ut och backar hem. På hemmaplan. Friska Viljor får helt enkelt vara det, om än skenbart, boll- och spelförande laget.
Defensivt så omvandlas IFK Luleås trebackslinje till en fembackslinje. Det finns helt enkelt inte en yta att hitta för Friska Viljor på offensiv planhalva. Allt som oftast försökte Friska Viljor centralt och då högg IFK direkt. Vunnen boll och blicken framåt för att nå någon av sina snabba offensiva spelare. Vilket man gjorde.
Spelarna i IFK hade köpt taktiken fullt ut och alla gjorde precis vad de skulle. En i det närmaste prickfri insats försvarsmässigt.
Nye tränaren Brian Wake verkar ha planterat in i spelarnas huvud, något som brukar vara väldigt svårt, nämligen att det inte är fult och tråkigt att spela försvarsspel. Den här gången var det försvarsspelet som vann matchen åt IFK Luleå.
Sen ska vi också ha i åtanke att Friska Viljors offensiv inte var den bästa. Dålig rörelse och inget rejält hot, men ändå.
Nu väntar länsderby mellan Bodens BK och IFK Luleå i andra omgången av serien. Kanske kan Tomas Eriksson, tränaren i Bodens BK, dyrka upp låset i IFK:s försvar. Det kommer bli hyperintressant.