Exempelvis mörkret och framför allt snacket om doping.
Som sportreporter har världscupen i den finska metropolen Ruka blivit en tradition för mig, det här är mitt sjunde besök sedan 2010.
År efter år har jag stått och intervjuat en Marcus Hellner som har försökt låta inspirerad av att inleda säsongen med distanser och discipliner som inte direkt har passat honom som handen i handsken. I år är han inte med längre och jag saknar honom.
Sedan har det ofta funnits någon norrbottning som överraskat under Sverigepremiären och tagit sig hela vägen till den stora internationella premiären. Sofia Henrikssons sensationella tolfteplats i VC-debuten ligger fortfarande på näthinnan. I år är det jag, Charlotte Kalla samt ett gäng ledare – jag saknar norrbottningar på startlinjen.
Men det finns, som jag skrev i inledningen, saker som är precis som förut – mörkret och dopingsnacket.
Det är becksvart nästan hela dygnet vid den här tidpunkten på året och det är som det är. Som norrbottning har man lärt sig att leva med det.
Däremot är jag trött på den andra punkten. All fokus riktas mot Therese Johaugs comeback efter sin avstängning. Det är inget konstigt med att 30-talet journalister mötte henne på Kuusamos flygplats.
Men jag hoppas, om jag sitter här nästa år igen, att slippa dopingsnacket och fokusera på själva idrotten. Det är dags för skidporten att slippa fler skandaler.