Fan, vad skönt det är att täppa igen käften på en jublande motståndare. Det är så oerhört tillfredsställande att bara råka sticka fram en klubba, att tappa balansen och flaxa till med klubbhandsken. Men det är bara en chimär. Den där varma känslan som Oscar Engsund kände när han stannade till och satte axeln mot Linus Lundström är ju lite som en nedkissning – oavsett graden på Lundströms filmning värmer den desto sämre i utvisningsbåset.
Ännu kyligare hade det blivit om Skellefteå gjort mål i det numerära överläget efteråt.
Men det blev ingen kvittering. Jag vill påstå att det är den största skillnaden på detta Luleå och det som stod på isen för, säg, två månader sedan. Luleå Hockey straffas inte längre för sina misstag. Till sist har laget hittat den defensiva grundtrygghet vi vant oss vid.
Luleå Hockey har haft en mäktig svit med 14 raka matcher utan förlust. Den bröts av Brynäs i torsdags och om den insatsen finns mycket att säga. Inget av det är tyvärr möjligt att skriva enligt rådande pressetiska regler och tryckfrihetslagstiftning.
Vad Thomas ”Bulan” Berglund tyckte behöver vi inte titta längre än till kvällens laguppställning för att få reda på. Luleåtränaren var uppenbarligen så irriterad att han kastade upp samtliga spelare i luften och skapade formationer av dem som råkade landade bredvid varandra.
Jag överdriver, naturligtvis. Inte ”Bulans” irritation (tror jag) utan slumpmässigheten i de nya kedjorna. Naturligtvis ligger det en hel del tankearbete bakom dem och det var inga dåliga tankar. Omark med mer fart, Connolly med mer spets, Komarek med mer tyngd. Att spelarna förstått signalen rådde det inga tvivel om.
Det tog inte ens tre minuter för dem att visa det. En hög flipp ur egen zon, Shinnininninnimin (jag vet hur han stavas men jag är inte helt säker på när jag ska sluta) snodde pucken av Petter Granberg och styrde fram den till Connolly som hittade gubbhörnet mellan Strauss Manns klubbhandske och benskydd.
Luleås fina poängsvit till trots har ni läst att jag varit väldigt tveksam till Luleås chanser längre framåt våren. Jag har inte fått någon känsla för vad det här laget egentligen är och hur det är tänkt att det ska vinna sina matcher – är det defensivt, offensivt, med fart, finess eller kraft? Efter jul tycker jag mig ändå kunna se ett mönster. 8-0 mot Färjestad (femma), 4-1 mot Leksand (åtta) och 1-0 mot Frölunda (tvåa) är resultat som visar på tät defensiv mot toppmotstånd. Med den här segern – ta med er att Skellefteå vunnit nio av de tio senaste i Luleå – vore det ju fånigt att påstå något annat än att det här laget är en seriös utmanare i spelet om pokalen.
Luleå Hockey har hittat sin grundnivå.
Var maxprestationen finns återstår fortfarande att se.
Matchfakta
Luleå Hockey–Skellefteå AIK 4–2 (1–1, 2–0, 1–1)
Första perioden: 1–0 (02:57) Jack Connolly (B Shinnimin), 1–1 (08:34) Linus Karlsson (J Pudas) (PP1)
Andra perioden: 2–1 (24:01) Jack Connolly (I Brännström) (spel 4 mot 5), 3–1 (34:31) Erik Gustafsson (K Komarek) (PP1)
Tredje perioden: 3–2 (54:42) Oscar Möller (J Pudas), 4–2 (59:16) Isac Brännström (L Fröberg)
Publik: 2150.