Orkanens öga kallas det när man når mittpunkten. Där är det lugnt, molnfritt och vindstilla. En plats för någon form av ro och klara tankar. Vägen dit är oftast besvärlig – ibland överlever du inte ens. Men det är där IFK Luleå nu befinner sig.
En rad dåliga beslut har följt varandra och framförallt har man levt över sina tillgångar.
Ekonomiskt haveri, sportslig katastrof, avhopp, uppsägningar, skador, misslyckade värvningar, urusel arena och sviktande intresse.
Ofta kan man fundera över vad som krävs för att säga att en klubb är i kris – men i IFK Luleås fall tickar varenda box in.
Läget är – på exakt alla plan – så illa det bara kan bli.
Utifrån det perspektivet har faktiskt styrelsen gett föreningen så bra förutsättningar som det just nu går inför framtiden.
Per Nyström Jensen är helt rätt man att bli huvudtränare i det här läget.
Fredrik Waara är helt rätt man att ansvara för att framtidens spelare fostras i klubben.
Anders Wallerström är helt rätt man att styra ett sportråd.
En välbehövlig trepoängare som ordförande Nicklas Larsson spelade in.
Låt mig börja med Nyström Jensen. Det finns kritiska röster. Jag förstår det. Inga resultat under hans tränargärning pekar på att det här ska vända tack vare hans intåg. Men tittar man inte längre än så missar man de viktigaste aspekterna i hans ledarskap. Visst, IFK Luleå missade gång på gång på gång att ta klivet upp till division 1 med honom som huvudtränare. Det är dock snart tio år sedan. Per Nyström Jensen var bara i början av sin ledarkarriär och runt 30-strecket i ålder.
Han är kanske inte så mycket mer erfaren som seniortränare för ett herrlag än vad han var då. Men han är mer erfaren som ledare.
Nu kommer han in i IFK Luleå med ett helt nytt perspektiv. Det finns nog ingen tränare i Norrbotten som har en sådan ådra för statistik och detaljer som Per Nyström Jensen har. På Skogsvallens läktare har han för sig själv suttit och räknat Sebastian Sandlunds passningar. Går de i sidled, bakåt eller framåt? Dragit egna analyser och funderat hur man skulle kunna effektivisera spelet genom att nyttja en av lagets bästa passningsfötter till mer kreativa lösningar.
Den uträkningen har han sammanställt på ideell tid. För att det är kul. För att han brinner för fotboll. För att han är intresserad och engagerad. För att IFK är klubben i hjärtat.
Tänk då vad han kan uträtta som heltidsanställd tränare för laget? Inget kommer att lämnas åt slumpen.
Det finns också ytterligare tre aspekter som gör att han är perfekt för uppdraget.
1) Revanschlusten att lyckas i sin egen klubb.
Självklart vill han inget hellre än att kommas ihåg som den som räddade IFK Luleå kvar i division 1, istället för den som aldrig tog klubben upp ifrån division 2.
2) Den helhjärtade satsningen.
Det är åtta år sedan Per Nyström Jensen hoppade av IFK Luleå mitt under en säsong. Jag vet inte hur många chanser han har haft att återvända till seniorlaget sedan dess, men antar att frågan funnits de flesta åren. Men 39-åringen har nekat, fortsatt med sina andra projekt och väntat på ett läge då allt verkligen stämmer så han kan gå in till 100 procent för uppgiften. Den tiden är nu. Han kommer vara tokladdad.
3) Säljförmågan.
I det läge som IFK Luleå befinner sig i handlar det om att plantera en idé hos spelarna. Så ett frö om att det här faktiskt är något som de ska klara av. Har man någon gång pratat med Per Nyström Jensen så vet man att han är rätt person för det uppdraget. Rak i ryggen, konkret, tydlig och oerhört övertygande. Jag lovar att han skulle kunna kränga blåvita kamrathalsdukar utanför Boden Arena och ändå komma hem med en fin förtjänst.
Att Fredrik Waara nu kliver åt sidan efter åtta år vid rodret har så klart delvis med resultatet i år att göra, oavsett vad klubben än kommunicerar ut. Den här ändringen hade aldrig skett inför hösten om IFK legat högre upp i tabellen. Så är det bara.
Med givet läge är det ändå en smart lösning för båda parter. Waara får jobba med en fråga han brinner oerhört starkt för, samtidigt som IFK på ett smidigt sätt och utan kontrovers får in nytt blod i A-laget. Plus att föreningen säkrar upp ett starkt namn som ungdomsutvecklare. Exakt vad Fredrik Waaras roll kommer kallas är inte spikat, men ord som "kvalitetssäkrare" nämns i hans arbetsbeskrivning och det är ganska passande. Waara ställer höga krav när det gäller träning och vilja bland yngre spelare.
Första målet är att utveckla IFK:s egen verksamhet, både spelare och ledare. Sen vill man ännu tydligare bli det självklara valet för talanger på orten.
Varför inte så småningom bli en form av kvalitetssäkrare för hela Luleås ungdomsfotboll?
Det finns massor av ledare runt om på olika nivåer som skulle kunna utvecklas bara genom ett studiebesök med lite tips.
Beslutet att gå från en avlönad till sportchef till ett ideellt sportråd är däremot inte idealt. Det jobb som Daniel Kalén hade påbörjat var positivt. Då tänker jag kanske inte främst på själva värvningsarbetet. Det är tyvärr alltför många nyförvärv som inte har rosat i IFK-tröjan. Det är heller knappast en slump att de tre spelare som skrev kontrakt två veckor före seriestart dragits med ordentliga skadeproblem. Däremot hade han upphöjd blick och försökte skapa bättre kommunikation med fans, samarbetspartners och media.
Det finns en viss oro att de arbetsuppgifterna faller mellan stolarna nu.
Anders Wallerströms värvningar i Piteå var jag mycket förtjust i. Det fanns en tanke bakom det mesta och (nästintill) inga pengar slängdes iväg på chansningar. "Wallan" står också för en upphöjd blick vad gäller viktiga bitar runt om som höjer varumärket IFK Luleå. Men jag är lite rädd för att det ska bli för många uppgifter, som dessutom ska skötas gratis.
Klubben borde ha en anställd sportchef. Tyvärr räcker inte stålarna just nu. Men det är i alla fall rätt person som fått ansvaret.
Väldigt lite talar för att IFK Luleå ska orientera sig ur den här stormen utan att det kostar något. I det här fallet är det nog division 1-kontraktet som blir betalningen. Å andra sidan; med den startelva man haft i år är det på lånad tid som man spelat i den här serien.
Möjligheterna att ta sig tillbaka till den nivån borde vara goda så länge det inte tummas på framtidsvisionerna.
Det viktigaste är att priset inte blir att en 117 år gammal förening tvingas upphöra att existera.