Tanken väcktes någon gång under våra live TV-sändningar i Arcushallen på försäsongen.
Det var allsvenska Piteåtränaren Fredrik Söderholm som förde det på tal:
"Att det är så många norrbottniska lag i division 2 är inte positivt för att få fram en seriesegrare från länet".
När tanken sjönk in lite så insåg jag att det låg mycket bakom det.
Inför årets säsong har vi bara sett fram emot heta och spännande fajter. Fotboll som verkligen betyder något. Matcher att längta till.
Men derbyn har en baksida – att precis vad som helst kan hända.
Matchbilden har en tendens att bli något helt annat än det man förväntar sig. Lagen känner varandra utan och innan och vet vad som måste göras för att stänga ner de värsta hoten. Underdogs har en förmåga att plocka fram några extra procent. Kom ihåg hur Kiruna en gång i tiden alltid lyckades fälla krokben för IFK Luleå på ett eller annat vis.
Motsvarigheten i år är Gällivare/Malmberget. Jag tror inte GM har fått ihop en nog vass trupp för att utmana Luleå, Boden och Piteå i derbyn – men den trion kommer garanterat stjäla poäng av varandra.
För att vinna en serie har du inte råd med allt för många poängtapp. Även om det låter konstigt så blir det faktiskt fler tuffa matcher för de norrbottniska lagen än för exempelvis Hudiksvall. Det tror jag kommer fälla avgörandet.
Hudik kommer dock utmanas duktigt av Norrbottensgängen. Det är svårt att sia om vilket lag som blir bäst i år, men jag sticker ut hakan och säger Boden.
För två månader sedan hade jag utan att blinka sagt att IFK Luleå skulle vinna serien. Men laget har inte imponerat på mig hittills. Defensivt finns inte mycket att klaga på, där är man förmodligen bäst i serien. Men offensivt har det stundtals varit uddlöst. Tetteh Komey måste komma i form, och det direkt från start. Han är den enda naturliga målskytten just nu i truppen. Nyförvärvet Bamba Sama N'Gamb har massvis att bevisa, medan Andrea Kimpala är mer av en framspelare. Anfallsspelet tror jag fäller IFK i långa loppet.
Men det är inget som Boden saknar. Man blir glad bara av att tänka på den frejdiga offensiv som laget har visat på försäsongen – och de skickliga spelare som Tomas Eriksson befogar över. Arish Nouri, Willie Clemons, Max Wårell, Oscar Stjernquist, Jack Serrant-Green, Filip Daunfeldt, Elias Öhman, jag kan fortsätta ett tag till men alla dessa kommer ändå inte få plats samtidigt på planen. Det är lite av ett lyxproblem för Eriksson att ta ut en elva.
Jag sätter ett visst frågetecken för BBK:s försvar centralt. När laget inte får föra spelet ser jag hål att nyttja. Men jag tror det är få lag som kommer spela ut Boden.
På det sättet är Piteå IF likt Boden. Stark offensiv med Samuel Naiwo och Joel Edström i spetsen. Däremot en defensiv som varit minst sagt bräcklig. Piteå har också en smalare trupp. Jag tror lagets prestationer kommer svaja för mycket för att hamna bland topptrion.
Slutligen då Gällivare/Malmberget. Jag har flera gånger trott att division 2-sejouren måste vara över, men på något vis lyckas alltid laget klösa sig kvar. Mycket tack vare att sportchefen Krister Taivalsaari till slut alltid har en förmåga att hitta bra spelare (även om det ofta är 3-4 mindre lyckade på köpet), samt att man har Mikael Jannok – lagets ryggrad. Jannok är själen i det här gänget och det spelar mindre roll om han placeras som mittback eller anfallare, han kommer alltid se till att höja laget. Därtill har man kvalitetsspelare i Aaron Spear, Mac Chahrour, samt nya Alun Webb och Yei Gonzales. Mer än en bottenplacering tror jag inte på – men har man klarat sig kvar förut så ska man nog kunna göra det i år också.