Globen lyser vit mot den djupblå kvällshimlen. Jag tittar lite extra eftersom jag vet att det är sista gången jag ser den från utsidan på en vecka. Nu kliver jag in i tävlingsbubblan. Jag gör det tillsammans med konståkare från 41 länder. Sveriges manliga representant på VM har jag sett på isen sedan han var tre år: Nikolaj Majorov från Luleå KK. Då ville han inte gå av isen när klubben hade juluppvisning. Uppfylld av mötet med publiken åkte treåringen outtröttligt runt och vinkade, påhejad av applåder. I eftermiddag möter Nikolaj en publik på mer än 300 miljoner tittare. Konståkning är den vinteridrott i världen som har störst TV-publik. I år lär suget vara större än någonsin.
I tävlingsbubblan är det daglig feberkoll, PCR-tester, munskydd och handsprit som gäller. Den som går in går inte ut. Inte om man vill kunna komma in igen. Nikolaj Majorov tar reglerna med ro:
– Jag är så glad att det blir ett mästerskap och det är bara att acceptera läget. Visst, vi håller avstånd, men det här är fortfarande en social grej för mig. På ett VM träffar jag fler vänner än jag har i hela Luleå.
Laddat kortprogram
Det är en harmonisk Nikolaj jag träffar på hotellet efter dagens två träningspass. Nu är han precis där han vill vara. Men pandemiåret har varit tufft för honom.
– I somras var det en fajt mellan två sidor i min hjärna. En sida visste att jag måste träna. Jag gick ut på isen, tog fart för att hoppa men det gick inte. Det tog stopp. För den andra delen i min hjärna fattade inte varför jag skulle göra det. Vad fanns det att träna för? Det hände att jag gick av isen och grät av frustration.
När det blev klart att det trots allt skulle bli ett par tävlingar under hösten vände det. Nikolaj beskriver hur han lyckades hitta motivationen igen. Livsglädjen kom även genom att bejaka andra intressen.
– Konståkning är mitt jobb, men fotografering, eldkonst och att spela trummor gör mitt liv roligare. Då blir jag en bättre konståkare.
Under torsdagen tävlar herrarna i det korta programmet. Sju obligatoriska moment ingår i programmet som är knappt tre minuter. Det korta programmet är oförlåtande, det finns bara en chans på varje moment.
– Det korta programmet innebär en stor press, även för de bästa. Ingen har råd att missa ett enda moment. Mitt mål är att göra ett rent åk och se hur långt det tar mig.
Av de 35 deltagarna bland herrarna på VM är det de 24 bästa som kvalificerar sig för final och därmed får åka sitt fria program. För Nikolaj skulle det kännas som en seger att ta sig till final.
Hatkärlek till trippelaxel
Konkurrensen är stenhård och är man i en av de första startgrupperna med lägst internationella rankningspoäng är det nästan omöjligt att ta sig vidare, menar han.
Trippelaxel är ett av de obligatoriska momenten i det korta program. När han lyckas gör Nikolaj Majorov en trippelaxel i världsklass: hög, snabb rotation, ren landning.
– Jag känner en stark hatkärlek till just det hoppet. Det är ett så otroligt skönt hopp att landa, men det krävs bara att jag kommer någon millimeter fel för att jag ska komma snett och då är det bokstavligt talat smärtsamt. Isen är hård.
Med i Globen under mästerskapen är hans mamma och tränare Irina Majorova, men Nikolaj berättar att han dessutom ringer sin huvudtränare och pappa, Alexander Majorov, inför varje träningspass för att diskutera upplägget. I början av veckan handlar det mest om att känna in arenan och isen, men efter dagens träningar kunde han även nöjd rapportera hem om att kvadruppel-salchow äntligen kändes bra igen.
– Det har den inte gjort på några veckor. När jag kom ur den mentala svackan fick jag en tuff resa för kroppen. Först en stressfraktur i ländryggen, som krävde sex veckors isvila, sedan en muskelbristning i bröstryggen. Jag hade så ont att jag inte kunde andas.
Dramatisk uppladdning
Utöver den fysiska smärtan berättar Nikolaj om den oro han kände för att missa det mål han jobbat för: VM i Stockholm. Muskelbristningen krävde en veckas vila med smärtstillande, men sen kunde han smyga igång träningen och de senaste veckorna har han kunnat köra för fullt.
– Kanske gör allt det här att jag är extra glad att vara här, konstaterar Nikolaj.
Faktum är att Nikolaj Majorov varit i Stockholm redan ett par veckor innan han klev in i tävlingsbubblan, eftersom han behöver träna på is av den tjocklek som krävs för konståkning på hans nivå.
– Hemma i Luleå är D-hallen stängd nu på grund av konstruktionen. I den har vi haft is som är anpassad för konståkning. Vi behöver tjockare is än hockeyspelarna för att inte slå igenom i landningarna, men klubben fick beskedet att det inte gick att ordna nu, för att ishockey är huvudändamålet. Det fick bli träning på Lindingö i stället, berättar Nikolaj som känner viss uppgivenhet när det handlar om att skapa förståelse för sin idrott i hemstaden.
– Det spelar ingen roll hur många SM-guld vi tar till Luleå i konståkning. I Sverige och Luleå verkar det omöjligt att få folk att fatta hur stor sporten är internationellt.
I eftermiddag riktas konståkningsvärldens blickar mot 20-åringen från Luleå. Hans konstnärliga uttryck och hans mjuka kraftfulla skridskoåkning håller världsklass även om han svårighetsmässigt ännu har en bit kvar till världstoppen. Men det finns en stor chans att han redan idag börjar resan mot sitt långsiktiga mål: Att bli konståkaren vi minns.
– Först och främst vill jag förstås kvalificera till OS, men utöver det skulle jag på sikt vilja göra något riktigt speciellt, något som gör att publiken kommer ihåg mig.
Ett tips: Kolla inte bara in hans höga hopp och snabba piruetter utan även den där enhandshjulningen som helt otippat dyker upp i hans program. Treåringen i Luleå KK:s juluppvisning har blivit vuxen. Men han är fortfarande en showman.