Det är ett offensivt byte längre än E10:an en regnig kväll i november. Luleå hinner ändra offensiv uppställning en gång, två gånger, innan Radek Muzik snor pucken av en uttröttad Leksandsback bakom mål och spelar bak den till Julius Honka som smäller in den. Det är bara sekunder kvar, som det brukar vara när Luleå gör mål nu för tiden, men av andra istället för sista perioden. Ska jag vara ärlig så är det nog första gången Luleå etablerar sånt tryck i offensiv zon på hela matchen. Ska jag vara ärlig har Leksand varit betydligt bättre. Ska jag vara ärlig var det här en besvikelse.
De lovade tre decimeter snö i Luleå. Det kom tre meter slask. Man fick spänna upp tårna för varje steg för att inte vinterstövlarna skulle bli kvar i sörjan på ishallsparkeringen. En liten jävla tjej släpade en stor jävla trunk med tillhörande målvaktsspade genom två decimeter snömodd och 6 000 åskådare på väg mot en helt annan arena än hennes. Men en dag…
Ibland är det viktigt att påminna sig om varför vi är här. Det gäller oss alla – publik, sponsorer, ledare, spelare och journalister. Vi jagar drömmen. Vi jagar med olika verktyg, olika insatser, men allihop jagar vi drömmen. Så är det här ett lag som kan leverera i paritet med drömmarna? Är Luleå Hockeys herrar ett lag som kan släpa en stor jävla trunk genom snöslask, felaktiga avblåsningar och Skellefteås betongförsvar?
Fråga mig innan säsongen: Javisst! Fråga mig efter fyra förluster på de fem första matcherna: Inte en chans. Fråga mig här och nu: Visst fan går det – men det kommer att bli jobbigt och kosta pengar.
Hängslen och livrem: Luleå saknar både kvalitetsback och powerforward på grund av skador. Luleå saknar förstacenter på grund av skattereglementet.
Lik förbaskat tycker jag – och det här har synts hela säsongen – att motståndarna har lite för lätt att skapa lite för bra lägen. Innan matchen hade Wallstedt och Lassinantti bara räddat mediokra 90 respektive 84 procent av skotten. Det beror inte på att någon av dem blivit markant sämre över sommaren. Det beror på att de får för många svåra lägen emot sig. Att lämna motståndare fria i slottet, oavsett om det sker i boxplay eller fem mot fem, ger inga SM-guld.
I nuvarande backbesättning går det att luta sig mot Erik Gustafsson och Oscar Engsund. Övriga defensiva pjäser skrämmer man inte stökiga forwards med, de är i bästa fall komplement och i värsta fall säkerhetsrisker. Offensivt är det inga problem, Luleå är fullt kapabelt att skapa lägen och göra mål. Offensiven har räddat Luleå flera matcher den här säsongen, men defensivt håller inte det här. Inte mot topplag som Leksand, inte mot bottenlag som Timrå, inte nu och inte i ett slutspel.
Vi har rapporterat om att Luleå jagar fine finske backen Sami Lepistö. Erbjud honom vad han vill ha – för han behövs. Med den här backbesättningen tvivlar jag på att Luleå någonsin får loss stövlarna ur modden.