Hela Norrbottens gulddrömmar, fansens längtan och passion, favoritskapet som en kvarnsten runt nacken i Södra Hamn och SEGERN VAR ETT MÅSTE. Jag vet inte hur pressat Luleå Hockey egentligen var, men jag vet att situationen som från utsidan såg ganska prekär ut inför match. Att förlora den femte SM-finalen var helt enkelt inte ett alternativ – eftersom det skulle innebära att man gav tunga, elaka Färjestad matchbollen på hemmaplan, där det blåser i träa så att domarnas visselpipor bara knappt går att använda.
Hur laget svarade på det trycket?
4–0. Fyra jävla noll.
Det här var från början till slut Joel Lassinanttis stora stund. Han var stabil på de få Färjestadschanserna under Luleås malande tryck i första perioden, han varvade upp något i den andra perioden och sedan krönte han insatsen med den där sagolika, osannolika räddningen bakom sig själv på Michael Lindqvists skott.
För två matcher sedan skrev jag att Einar Emanuelssons mål var ett fundament man kan bygga SM-guld på. Lassinanttis räddning var i så fall den blinkande neonskylten på taket, hade Norrbotten haft eget postväsende (varför har inte Norrbotten eget postväsende?) skulle den blivit frimärke.
Som gammal hockeymålvakt kan jag känna att det är orättvist – för det är bara tur.
Lassinantti sa det själv efter matchen, han sträcker bara ut klubban och hoppas på det bästa. 97, kanske 98 gånger av hundra sätter Michael Lindqvist den där pucken, över, under eller på sidan av målvaktsspaden. Det som verkligen är Lassinanttis storhet är ju inte den räddningen.
Det som borde bli frimärke är när han efter ännu en snabb och svår läsning av skottet får pucken i magen och håller kvar den där. Det är det spelet som har tagit Luleå hit, det är det spelet som Luleå kunnat bygga ett tryggt försvar kring varje säsong han varit i klubben. Det Jarmo Myllys gjorde med en blixtsnabb plockhandske, hett humör och fantastisk klubbteknik gör Lassinatti med chimärt små medel, glimrande speluppfattning och en stor dos ödmjukhet och snällhet.
Det är så Joel Lassinantti blivit föreningens bästa målvakt genom alla tider.
Det sägs att snälla pojkar inte får kyssa SM-pokaler, men Lassinantti håller på att bevisa att det går utmärkt. Luleå har två matchbollar, en av dem på hemmaplan, och det här var sannolikt det sista halmstrået som knäckte den värmländska kamelens rygg. Färjestad kanske vinner hemma, kanske inte – men de vinner inte en avgörande match i Luleå.
Det här var ingen jävla halvmesyr.
Det här var ett lag som tänker vinna guld.
Till sist: Om inte den sjätte finalmatchen visas på storbildsskärm någonstans i Luleå stad måndag kväll kommer jag att kräva att huvuden ska rulla.