Med det sagt. Det här betyder att det är Bodens BK som nu tagit över favoritskapet i division 2. Och det är också något som ska hanteras för de grönvita.
Det var två, minst sagt, formastarka lag som ställdes mot varandra i det heta grannkommunderbyt. Seriefinal och två lag på lika många poäng i tabellen gjorde det upplagt för en ordentlig batalj om att försöka ro hem alla tre poängen.
På förhand var känslan att matchen kunde gå vilken väg som helst. Skulle det bli rock´n´roll och full attack från bägge lagen eller skulle det bli en tillknäppt historia där båda lagen vaktade sin poäng som de inledde matchen med.
Det blev det förstnämnda. Båda lagen ville vinna matchen vilket i sin tur ledde till en första halvlek med en mängd målchanser.
Först var det hemmalaget som var nära, sedan var det IFK Luleå som var nära, två gånger om dessutom.
Men sedan small det – dubbelt upp dessutom.
Inom loppet av två minuter stod det 2–0 efter kliniska anfall och avslut från BBK. Först stod Renan Faustini för ett tyskt flackt inlägg där Steve Zishim Bawa dök upp på den bortre stolpen och skallade in 1–0. Kort därefter, efter sydamerikanskt förarbete av venezuelanen Cesar Samper, kunde högerbacken Hampus Myske smyga fram och klämma in 2–0 med vänstern från 16 meter.
Kort och gott – de två anfallen blev matchavgörande. Chansmässigt och spelmässigt var matchen jämn. Under andra halvleken sjönk både kvalité och tempo. Bodensarna blev rädda om poängen och började slarva i passningsspelet samtidigt som IFK Luleå inte kunde åstadkomma någon rejäl forcering.
BBK, med en historik som slow starter i seriesammanhang, har nu inlett med sex raka segrar. Det är galet – vilket lag ska kunna stoppa Bodens BK nu?
IFK Luleå då? Anfallsspelet känns statiskt och kantigt. Bodens backlinje hade inga större problem att avstyra kamratklubbens försök till forcering den sista halvtimmen. Visst, chanser skapades från IFK:s håll i matchen, men det flesta, och de farligaste, kom på fasta situationer.
Avsaknaden av Patrik Pettersen (ljumskskadad) är markant. Med sitt riv och slit, och förmåga att bryta mönster, är han ovärderlig för IFK Luleå – offensivt som defensivt. Utan honom körde IFK fast gång på gång och hela spelet gick i stå när laget jagade reducering.
Bäst på planen – Emil Johansson, mittbacken i BBK.