Det är något speciellt med att komma hem. Allt är sig likt. Det är lika mycket motvind på Bergnäsbron nu som när jag gick i nian.
Kvantum är fortfarande en omöjlig labyrint och lulebor är oförändrat risiga på att använda blinkers. Allt är sig likt, men ändå känns något fantastiskt annorlunda.
Jag började spela hockey när jag var sex år. Det var jag och ett 15-tal pojkar. Jag tror de flesta hockeytjejer i min ålder kan relatera. Man fick vänta på att domarrummet skulle bli ledigt, eller skynda sig så inte domarna behövde vänta alltför länge. Det blev lite ensamt. Luleå Hockey var laget i mitt hjärta men det hade varit en lögn att säga att jag som tjej var lika välkommen i föreningen som min bästa kompis Björn. Jag skulle inte ta en plats ifrån en kille. Det fanns en relativt stor damverksamhet men den var undangömd och bortprioriterad. Luleå Hockey var omodernt och grått, det var en halvtorr limpskiva med falukorv på. Luleå Hockey var gubbigt, precis som Norrbotten i stort.
Det var inte så konstigt att jag tvekade när min nuvarande tränare för två år sedan tog kontakt och ville ha hem mig till Norrbotten. Något stort var på gång. Luleå Hockey skulle ta över MSSK:s Riksserielag eftersom hårt kämpande ideella muskler inte längre var starka nog. Allt lät så bra. Men det var ju ändå gubbiga Luleå Hockey i gubbiga Norrbotten. Jag bestämde mig för att närheten till familjen och vännerna betydde mest efter sju år på vift. Inte en enda gång har jag ångrat mitt beslut.
Vi har blivit välkomnade med öppna armar av hela föreningen och framförallt har vi blivit accepterade av fansen, vilket är långt ifrån en självklarhet för kvinnliga idrottare. Kvinnliga idrottare får allt som oftast finna sig i att spela i B-hallar, på dåliga tider och inför tomma läktare. Så är det inte i Luleå Hockey, så är det inte i Norrbotten. Här är det tvärtom, här blir vi prioriterade och det finns ett genuint intresse för vårt idrottsutövande. Luleå Baskets och Piteå IF:s framgångar har hjälpt till att bana väg för oss, samtidigt som Kiruna IF:s regnbågsinitiativ visar på ett öppnare och varmare klimat i länet. Det gamla gubbiga Norrbotten går i bräschen för damidrott och gruvstaden i norr får Sveriges första HBTQ-certifierade idrottsförening. Smaka på det, resten av Sverige.
Norrbotten har blivit modernare, varmare. Och jag blir så ödmjukt stolt. Det är något speciellt med att komma hem, för det är något speciellt med Norrbotten.