"En elitidrott utan känslor – vart fan är vi på väg?"

En elitidrott där spelarna och ledare blir bestraffade så fort de visar någon form av missnöje. Vill vi verkligen ha en än mer profilfattig sport där samtliga elitidrottare är stöpta i samma urlakade form? Nej, om ni frågar mig.

Krönikör Jesper Sandberg.

Krönikör Jesper Sandberg.

Foto: Monatge

Krönika2020-10-29 18:06
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har gått ut nya direktiv till klubbarna i hockeyallsvenskan från avsändarna Björn Wettergren, domarchef,  och sportchefen för hockeyallsvenskan, Erik Ryman.

Sportjournalisten Claes Åkesson har kommit över dokumentet och lagt ut det på twitter, se nedan.

Visst, de nya direktiven gäller i det här fallet hockeyallsvenskan. En serie där Norrbotten inte har med något lag. Men har det väl cementerats i en serie är det lätt att dra slutsatsen var det här kommer att sluta.

I direktiven, som alltså började gälla under gårdagen, finns det några punkter som väcker en del frågor.

Jag börjar med att tolka den sista punkten i direktiven:

"* Coach som viftar med armarna eller har ett kroppsspråk som syftar till att visa domaren sitt missnöje etc."

I min värld blir detta omöjligt att bedöma. Det är alltså upp till varje domare att tolka vad som anses var ett missnöjt kroppsspråk. Räknas hånleende som ett missnöjt kroppsspråk? Om ja, hur vet domaren att det inte är ett uppriktigt leende?

Ponera att dessa direktiv också kommer att börja gälla i SHL och vi har ett semifinalmöte mellan Luleå Hockey och Frölunda.

Det är ju lika bra att Luleåtränaren Thomas "Bulan" Berglund och Frölundas dito, Roger Rönnberg, inleder matchen i utvisningsbåset och sedan coachar sina adepter därifrån hela matchen.

Jag menar, "Bulan", som gärna går upp lite i puls när det hettar till är något som alla känner till. Att det då brinner ilska och entusiasm i ögonen på honom vid viktiga domslut vet alla, inklusive domarna. Det kommer definitivt tolkas som ett missnöjt kroppsspråk.

Två minuter på Luleåtränaren.

Minuten senare i matchen kör Frölundatränaren, Roger Rönnberg, sin patenterade fågelholk för 3:e gången i matchen. Ni vet där han med uppspärrade ögon, och öppen mun, slår ut med armarna och tittar mot domaren och spelar att han inte förstår någonting.

Eftersom det är tredje gången i matchen Rönnberg står för detta missnöjda kroppsspråk så säger de nya direktiven att Rönnberg kommer åka på matchstraff. 

Märk väl, det jag beskrivit gäller inte i SHL, ännu, utan det här var ett fiktivt scenario men som mycket väl kan hända.

Ett annat uppträdande som kommer bestraffas:

"* Slå klubban i sargen, isen, skyddsglaset, målbur eller liknande."

Ponera igen att dessa direktiv gällde även i SHL. Luleå Hockeys Juhani Tyrväinen kommer fri med två minuter kvar av semifinalen mot Frölunda i underläge 2–3. Men finländaren kommer aldrig till avslut eftersom pucken hoppar på den snöiga isen.

Finländaren visar sitt missnöje genom att slå klubban i isen. Två minuters utvisning.

Jag tycker inte att det här är rätt väg att gå. En elitidrott utan känsloyttringar kan komma att bli slätstruken och ointressant. Självklart ska spelare och ledare visa domarna respekt. Domarna dömer, som de alltid har gjort och kommer att göra. Men att inte få reagera på ett domslut som spelare eller ledare är i min värld helt otänkbart.

Samtidigt som man får bli jublande glad måste man också få bli fly förbannad. Elitidrott byggs på känslor. I de allra flesta lagidrotter, exempelvis ishockey, fotboll, basket, handboll och bandy, går spelet ut på att vara aggressiv. Det är aggressiviteten, i kombination med finessen, som leder till intensiteten som vi sportälskare beundrar och gör att vi vill besöka arenor och se matcher på TV igen och igen.

Att då kräva att spelare bara ska slå av sin känslostyrning och helt kuva sig är helt orimligt.

Självklart ska verbala attacker och all form av våld eller hot om våld beivras å det grövsta. Men att inte få ifrågasätta ett domslut muntligt, eller få visa sitt missnöje med en gest, så vill inte jag ha det.

Det handlar helt enkelt om att man nu försöker ändra på ett mänskligt beteende. Det är lika mänskligt att visa glädje som det är att visa besvikelse.

På 10 poäng: Vart fan är vi på väg?