Ni som läst det jag skrivit om tränaren Robin Sandbergs lagbygge, eller snarare svenska experiment, har kunnat se att jag haft en del funderingar kring hur det här ska kunna gå ihop på den allra sista raden. Och den stora frågan är hur Luleå Basket årgång 20/21 ska kunna stoppa bolluslingen i korgen med ett lag mer eller mindre befriat från skarp offensiv spetskompetens.
Svaren på den frågan blev till sista två:
Ett försvarsspel av högsta klass som gav massor av enkla poäng.
Och två 18-åringar som redan i dag kan tituleras ligastjärnor.
Att förra säsongens stjärnskott Matilda Ekh skulle ta ytterligare steg i sin utveckling var helt väntat. Med 16 poäng mot A3 finns det mycket som talar för att den stora guarden blir svaret på Luleås darriga offensiv och när säsongen är slut kan Ekh mycket väl ha landat som lagets bästa poänggörare.
Hennes "tak" är skyhögt och Luleå Basket ska tacka högre makter att supertalangen nobbade college och inte hittade ett kontrakt ute i Europa under sommaren.
Men vad ska vi då säga om skånska Freja Werths insats? Tja, kort och gott sensationell. Den 184 centimeter långa forwarden från basketgymnasiet i Luleå gjorde sitt unga livs första SBL-match och spelade hon som att det inte fanns någon morgondag.
Prickfritt, smart och stentufft försvarsspel. En mogen och balanserad offensiv som gav 14 poäng.
Jag kan redan nu lova att Freja Werth kommer utses till Årets stjärnskott när säsongen är över. Något annat vore helt enkelt orimligt.
Men en match är ingen match och vägen till guldet är fortfarande lång. Det finns fortfarande frågetecken i Luleå Basket och trots en stark andra halvlek av den brasilianska spelfördelaren Debora Costa är jag ännu inte helt övertygad om att hon är rätt spelartyp för det här laget.
Det får helt enkelt tiden utvisa.