I tisdags delade Frölundas Malte Strömwall ut en offensiv tackling på Leksands Jon Knuts. Det här är inget ovanligt, till exempel byggde Peter Forsberg en hel – och framgångsrik – karriär på att utföra just den manövern mot världens bästa defensiva spelare. Domarna gav Strömwall matchstraff, efter att ha granskat händelsen på film.
I torsdags åkte Luleås Brendan Shinnimin in framför Örebros mål, i kamp med hemmalagets Hannes Björninen. Vid första anblicken ser det ut som att Björninen hakar upp Shinnimin lite lätt, varpå Luleåforwarden slänger sig. När man tittar närmare syns det dock tydligt att Björninen också lägger ut ett rejält krokben för Shinnimin, som faller handlöst.
Domarna gav inte Shinnimin något straff. Däremot valde situationsrummet att anmäla Shinniminn till disciplinnämnden för filmning, där han sedan fälldes.
I båda fallen väljer svensk ishockeys rättsinstanser att göra saker som går stick i stäv med vad sporten ishockey går ut på. I fallet Strömwall: Bestraffa en i allt väsentligt regelrätt tackling. I fallet Shinniminn: Bestraffa en filmning som sannolikt inte existerar.
Det går att säga att Strömwalls tackling träffar Knuts i huvudet. Det gör den. Men det beror på att Knuts går in lågt. Knuts är också tydlig med att han inte tycker att Strömwall gjort sig skyldig till regelbrott.
Det går att argumentera för att Shinnimin får skylla sig själv. Det är eventuellt applicerbart på domarna, som ska ta snabba beslut och slåss mot förutfattade meningar. Men att både situationsrum och disciplinnämnd kan se bilderna och sedan dra slutsatsen att Shinnimin filmat är oförklarligt och inget annat än ett tecken på rättsröta i svensk ishockey.
Jag vet inte om uppdraget är felformulerat, kunskapen om sporten för liten eller personerna på respektive position är inkompetenta – sannolikt är det en kombination av alla tre faktorer. För de här två incidenterna är bara ett axplock, jag skulle kunna fylla tidningen med tveksamheter och direkta felaktigheter från svensk ishockeys rättskipande instanser. Klart är att det behövs en rejäl översyn – annars är sporten vi älskar utsatt för direkt fara. Fram till dess lutar det, inte så lite överraskande, åt att Petter Lasu Nilsson faktiskt hade rätt.
Domare, situationsrum och disciplinnämnd – kasta det åt helvete.