När BC Luleå för femtioelfte gången, någon gång i den andra perioden, helt oprovocerat kastade bort ännu en boll och tillät mästaren Norrköping pillra i två enkla poäng började det där tysta sorlet höras i Luleå energi arena. Ni vet när det nästan blir kusligt.
De uppgivna suckarna. De förvånade blickarna. De rynkande pannorna.
I en nästan helt knäpptyst hall som förgyllt svensk basket med fulla läktare i snart 30 år kunde man höra en knappnål falla till golvet. Förlusten mot Norrköping var BC Luleås fjärde raka den här säsongen och sättet laget vek ned sig på var både pinsamt och ledsamt för en klubb som varit en förebild för så många, så länge.
Men på något sätt kan jag inte skylla spelarna för det som händer just nu. De är vad de är. Nej, problemen som BC Luleå just nu har finns på flera andra ställen.
I tränarstaben och den sportsliga ledningen som är ansvariga för hur den här, och flera andra, årgångar av BC Luleå sett ut.
På kansliet där det uppenbarligen inte dras in tillräckligt med pengar för att kunna värva kompetenta spelare.
I styrelsen som inte verkar ställa några som helst krav, utkräva ansvar och hjälpa till med att hitta relevanta sponsorer.
Nej, låt den här säsongen bara rinna ut. Spela bara av den. Jag var alldeles för optimistisk när jag tippade BC Luleå på en femte plats i tabellen. Att knipa en slutspelsplats och sedan åka ut i kvartsfinal är det som väntar och kraven bör inte ställas högre än så.
Sedan är det bara att göra om allt och starta från noll igen. Vända på alla stenar och självkritiskt ställa sig alla svåra frågor för att hitta en väg framåt och uppåt. Självklart är det möjligt. Det är inte raketforskning att bygga basketlag.
Den fråga jag ställer mig just i dag är ganska enkel: Hur tänker en sportslig ledning när ett lag byggs som är nästan är kliniskt befriat från högprocentigt skytte. Det till ett Peter Öqvist-system där nästan allt handlar om precis just det?
Hur tänker man när Adam Rönnqvist ska vara lagets bäste spelare? BC Luleå har aldrig någonsin haft en svensk som ska bära den bördan. Inte ens på storhetstiden när de inhemska nyckelpjäserna hette Dennis Aulander, Håkan Larsson, John Rosendahl och Jonas Larsson var så fallet.
Adam Rönnqvist är en alldeles utmärkt svensk SBL-spelare men någon Eric Elliott eller Brandon Rozzell är han inte.
Nej, gör om och gör rätt. Och gör det snabbt.