Visst, IFK Luleås upplaga 2021 var inte lika stark som året innan rent spelartruppsmässigt. Men det går inte gömma sig bakom det.
IFK Luleå upplaga 2021 hade ändå en spelartrupp som skulle löst ett nytt kontrakt, det är min starka åsikt. Den kvalitén fanns i truppen. Dessutom hade man allt i egna hände med två omgångar kvar.
Spelarna har inte kunnat leva upp och ta ytterligare steg i sin utveckling jämfört med förra säsongen. Snarare har vi sett de bärande spelarna göra en sämre säsong än den föregående. Desperation har saknats och på något sätt har det lagt sig en gemensam känsla i laget där förluster har accepterats. Såsom det kan bli när det går emot, men där ingen spelare har gått i bräschen för att bryta det negativa.
Draget att visa ett sådant stort missnöje med fjolårets tränare Tomas Eriksson, har bitit spelarna i baken. Ett missnöje som till slut fick Tomas Eriksson att bryta sitt kontrakt med klubben då han inte kände att han backades upp av IFK Luleås styrelse. För fakta är, Tomas Eriksson höll kvar IFK Luleå i norrettan. I år åkte IFK Luleå ur.
Betyg: Underkänt.
Tränarna, Daniel Engberg och Andreas Johansson, har inte fått laget att lyfta. Varken offensivt eller defensivt. Tvärtom. Laget har allt som oftast kört fast på mittplan eller på den sista offensiva tredjedelen i offensiven. Fantasilöst spel, som har varit lättläst för motståndarlagen.
Defensivt har laget släppt för många mål. Framförallt för många "enkla" mål. Det vi alla visste inför säsongen är att IFK Luleå, med den backlinje de har, var att de var känsliga mot snabba omställningar och bolltapp i uppspelsfasen.
Att som tränare meddela spelartruppen, när det återstår tre matcher av säsongen, att man ska lämna föreningen, är ett risktagande utan dess like. Om det var just det som föranledde att IFK Luleå åkte ur, låter jag vara osagt. Men tajmingen var inte bra av Daniel Engberg.
Betyg: Underkänt.
Sportrådet: I stället för en sportchef har IFK Luleå använts sig av ett sportråd där kvartetten Jörgen Eriksson, Christer Andersson, Andreas Eriksson och Hans Boman har ingått. Christer Andersson är den som varit ansvarig utåt sätt mot media.
Alla vet historien med Sierra Leone-duon som värvades. För dyra pengar, och som inte gav något annat än irritation internt. Värvningen av mittfältaren Jonathan Käller från Team TG blev också ett misslyckande. Käller rev sitt kontrakt med IFK Luleå efter bara tre veckor under försäsongen.
Visst har värvningar som Joshua Chatee, Philip Rundqvist, Simon Gustafsson, och Jonatan Vikström varit godkända. Men de har inte lyft IFK Luleå på det sätt värvningar ska göra. Till viss del är de två förstnämnda ursäktade på grund av skadeproblem under säsongen.
De unga som flyttades upp från de egna leden ska inte lastas. Tvärtom. Som ung är det dock svårt när det är motgång för laget.
Något nytt lånesamarbete, likt det med IK Sirius året innan, har vi inte sett av.
Men summa summarum. Sportrådet kunde inte bygga ett nog slagkraftig spelartrupp 2021.
Betyg: Underkänt.
Styrelsen, med ordföranden Jörgen Eriksson i spetsen. Det har funnits meningskiljaktigheter mellan sportråd och tränarstaben om hur fotboll ska spelas och vilket inflytande sportrådet ska ha direkt mot spelarna i laget. Det här märker så klart spelarna i truppen av och det skapar allt annat än arbetsro för någon inblandad. Här måste föreningen bestämma sig för vilken väg de ska gå.
Samarbetet mellan sportrådet och tränarna när det ska värvas. Här måste styrelsen se till att parterna har en samstämmig syn på vilka spelare som ska värvas.
Betyg: Underkänt.
Det som får godkänt är IFK Luleås ekonomi som nu visar upp positiva siffror för första gången på väldigt länge. Det om något borde på sikt kunna generera bra resultat även sportsligt. Med det i åtanke, känns det fruktansvärt onödigt att trilla ur division 1.
Dessutom har föreningen vassa ungdomslag som är på gång upp som behöver ha representationslaget i norrettan.
Men det är den bistra sanningen för kamratklubben. Nästa säsong spelar IFK Luleå i den fjärde högsta serien och kommer möta lag som Sandviks IK, Storfors AIK, Täfteå och kanske Bergnäsets AIK. Inget ont om dessa lag, det är inte så jag menar, men det var nog inte det här som Jörgen Eriksson hade hoppats på, när han tog över ordförandeskapet i föreningen i mars 2020.