Det går snabbt att slå fast att Norrbotten är slutspelslänet nummer ett i Sverige – oavsett hur det slutar och hur många lag som deltar.
Inget annat län kan matcha solen som får snön att gnistra samtidigt som fågelkvitter och takdropp sköter musiken.
Att få uppleva vår efter vår i Sveriges nordligaste län är magiskt – och som alltid kryddas väderleken med en varm slutspelsbris.
Luleå Hockey/MSSK tjuvstartade festen med att besegra Brynäs.
Sen inledde de semifinalresan med flygkaos, nattmatch och förlust. HV71 kontrar med buss från Jönköping till Luleå – och efter straffsegern på hemmais kan jag tänka mig att de där milen upp till den svenska vårpärlan ändå går rätt smärtfritt.
Det är ett pressat läge för regerande mästarlaget. Det krävs två raka segrar för att fixa en ny finalfest, det krävs två raka segrar för att säsongen inte ska få ett abrupt och högst oväntat slut.
I höstas skrev jag en krönika efter genrepsförlusten mot Modo. Då slog jag fast att det fanns två hot mot Fredrik Gladers gäng: De själva och Jennifer Wakefield.
Nu lever Wakefield och Linköping farligt mot Djurgården och med två matcher på hemmais och toppform tror jag faktiskt att Djurgården slår in någon av matchbollarna och tar sig till final.
Mot Luleå?
Tja, det räknar jag med. Men fortfarande kan de ställa det för sig själva.
För det är vinna eller försvinna som gäller under lördagen – och den tillställningen blir en nyckel.
Vinst där, då kommer det en till av bara farten.
Nu får ju också Luleå/MSSK slutspelssällskap av herrarna som utan problem avfärdade nästjumbon i ödesrysaren.
Visst, det var Rögle. Men att kunna leverera när det gäller som mest och vara svårslaget i hemmaborgen är två bra egenskaper att ta med sig in i åttondelsfinalen.
Dessutom tycker jag att norrbottningarna fick lite medstuds. En sen Skellefteå AIK-kvittering sköt ju upp Luleå Hockey på en nionde plats och möte med Malmö istället för Färjestad.
Det tror jag passar Petter Lasu Nilsson och hans lag bättre.
Jag gillar mycket med Malmö och jag har gång på gång suttit hemma i TV-soffan och dragit av ett leende när de har spelat ut offensivt.
De har spets på alla positioner.
Oscar Alsenfelt har varit en vägg i målet, Nils Andersson och André Benoit är två ytterst kompetenta backar och framåt finns till exempel Rhett Rakhshani, Andreas Thuresson, slutspelsanpassade Nichlas Hardt och pudelkloke Erik Forssell.
Då har jag inte ens nämnt min personlige favorit: Ilari Filppula.
Där blir det svettigt varje gång för motståndarlaget när han får pucken offensivt.
Trots det och trots att Luleå Hockey har gjort en medioker säsong där de på senare tid har spelat bedrövligt på bortais så tror jag det blir kvartsfinalhockey till veckan.
Att nu ha klarat av ingenmanslandshotet kommer att ge en boost och det är exakt vad det här laget behöver.
Samtidigt är Malmö inte på långa vägar samma Malmö som i början av säsongen.
Men ska Luleå ta sig vidare kommer det att krävas fart, energi och intensitet.
Malmö är spelskickligt och har hemmafördelen – då gäller det att ge dem så lite tid som möjligt med pucken och kväva offensivlustan.
Lyckas Luleå Hockey med det har stan två lag i slutspel även efter onsdag.