För det sistnämnda blev faktiskt till slut Luleås räddning.
Annars kändes Johan Forsbergs projektil fram till 2–1 nästan från förlängda mållinjen som det som skulle bli trendbrottet.
Så såg det ut i inledningen av tredje perioden också.
Luleå visade då inga större tecken på hjärnspöken och de kontrollerade faktiskt matchen.
Sen var det som att någon tryckte på en knapp, förmodligen den där knappen som det stod "tänk om Örebro gör ett skitmål och vänder på det här" på.
Luleå blev ängsligt, Luleå såg spöken överallt ute på rinken, Luleå hamnade på hälarna och bjöd in gästerna i slottet.
Det var bara en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma.
Trodde jag.
Istället skapade Luleå tryck, fick in Anton Hedman framför kassen och fick till ett backskott.
Sekunden senare jublade hemmalaget, sekunde efter det visades Hedman ut för målvaktsinterference och målet dömdes bort.
En minut efter det firade Örebro 2–2-målet.
Men jublet blev inte långvarigt. Istället blev det videogranskning, en slashingutvisning för Kalle Olsson och ett bortdömt mål.
Kvar sitter jag och fattar ingenting.
Offside i målgården eller ej, mål eller inte.
Det här börjar faktiskt bli en parodi och jag frågar mig själv om ens de ansvariga vet vad som gäller när de ska bedöma de här situationerna.
När det gäller de här två bortdömda målen så finns det ju en kontakt mellan Hedman och Julius Hudacek, men Luleåforwarden ser – ni får ha överseende med att jag bara har sett nån repris – mer ut att inte kunna undvika kontakt och det känns dessutom som kontakten sker utanför målgården.
Örebros bortdömda? Snälla, låt mig slippa att analysera det.
Nog om det. Den där kaosminuten blev faktiskt Luleås räddning. I samband med detta fick de annat att tänka på och fram till att det var en minut kvar såg det hur stabilt ut som helst.
Sen tvingades Joel Lassinantti jätterädda innan det blev några darriga sekunder på slutet.
Men det blev 15:e gången gillt – och Johan Forsbergs mål och tiden efter målkaoset får statuera exmpel på vart Luleå bör vara på väg.
De måste sluta fundera och tro på det de gör.
Nu tar allt någon tiondel för länge och sen blir det bara pannkaka, framförallt av passningsspelet.
Kanske lossnar det nu. Inte SM-guld-lossnar – men i alla fall så pass mycket att de börjar våga.
Då kan det mycket väl bli en kvartsfinalfest i Norrbotten.
Mer än så kan jag inte tänka mig.