Laglyckan är total

Handbollen i Kiruna håller sakta men säkert på att återta sin position i länet. Damlaget har redan tillhört toppskiktet flera år. För två år sedan kvalificerade sig också laget för spel i division I. Men klubben avstod. ? Vi hade för få spelare. Antingen hade vi tvingats att köpa spelare eller låta våra unga flickor gå upp och ta stryk. Om vi går upp ska vi gå upp för att etablera oss där, säger lagledaren Henry Kiviniemi. I årets A?lag återfinns bara fyra spelare från den truppen. Men mycket har hänt sedan dess. Bland annat har ett handbollsgymnasium etablerats med lärare som Leif Johansson och döttrarna Monica och Stina samt hemflyttade Mikael Wiklund som nästa år plockar in sina killar födda 1988. Dessutom har damerna samt A?flickorna fått en målvaktstränare i Ahmad "Eian" Chébab som har ett förflutet både som aktiv och som tränare i tyska Bundesliga. Lagens tre målvakter ? Carina Esberg, 25, omskolade Emma Kiviniemi, 22 och Sanna Hansson, 16 ? drillas av "Eian" ett par gånger i veckan. Han tycker tjejerna verkar talangfulla. De är också flitiga på träningarna. ? Alla är lika bra och alternerar i de tre lagen. Ibland har någon en sämre dag, men de hjälper varann och jag behandlar alla lika. Vi kan snacka med varann, säger "Eian". Tränat hårt Han funderar som bäst på att kanske även ställa upp som lärare på handbollsgymnasiet. Just nu arbetar han på restaurang och har lite svårt att få tiden att räcka till. Så här långt har div II?laget bara tagit stryk av Umeå i en match. Utvecklingslaget i div III har bara tappat poäng mot den enda klubben i norr utöver Kiruna som matchar två lag. Nämligen Bodens BK. ? I år har damerna tränat hårt fem pass i veckan. De är inte riktigt vana med den mängden och är lite nerkörda. Men jag räknar med att det ska börja lossna på allvar efter jul? och nyårshelgerna, säger Leif Johansson. Laget har också mycket större bredd än tidigare med minst tre spelare på varje position. Därför har inte en enda match ställts in på grund av sjukdomar. Fler spelare klappar på dörren bland A?flickorna födda 1988 som alltså är obesegrade. ? Det är roligt att handbollen växer på ungdomssidan. Den växer även på killsidan. I år har vi ett A?pojklag för första gången på många år, säger A?flickornas tränare Jan Töyrä. Kommer spelare underifrån Herrarna spelar fortfarande i div III, med endast en seger. Men de har inte bråttom. Mikael Wiklund som flyttat hem efter 17 år i Skånska Vinslöv är en av spelarna. Han ser tiden an med tillförsikt: ? Det finns ett bra tryck underifrån. Åtta A?pojkar och juniorer är potentiella A?lagsspelare. Många hemvändare är också intresserade att komma och spela, säger Mikael Wiklund. En sådan är för övrigt tränaren Henrik Lidberg som flyttat hem från Örebro och som också hoppar in matcherna om det kniper. Men perspektivet ställs framförallt mot ungdomarna. ? Det är positivt att vi börjat få med grabbar också på handbollsgymnasiet. Och det går bra för rena nybörjare att börja. Alla kan om de bara vill träna, även om de då inte är på topp förrän de är 25 år. Vi har ingen utslagning inom handbollen, säger Henry Kiviniemi. Alla är välkomna För en tid sedan spelade fyra A?pojkar och en junior med bravur i A?laget. Främsta målet var att de skulle få känna på hetluften. Dessutom tränar flera ungdomar regelbundet med seniorerna. Och herrarna samåker med damerna. Dels för att spara pengar. En annan poäng är att det bidrar till att höja klubbgemenskapen. Inte minst när spelarna agerar hejaklack på varandras matcher. ? Så länge vi har kul och ser leenden på allas läppar är jag nöjd. Sen har vi ett underbart damlag som är på väg uppåt, säger Mikael Wiklund smått lyriskt. Över huvud taget utstrålar spelare och ledare en entusiasm och glädje som känns när man kliver in i sporthallen. Publikanslutningen ökar. Nya ungdomar frågar om träningstider. Och fler och fler ledargestalter brinner för handbollen. ? Vi har en klubbpolicy som säger att alla är välkomna. Jag tycker den policyn fungerar underbart, säger Mikael Wiklund. Med eldsjälar som han och många fler är det svårt att misslyckas. Till bilden hör till exempel att Mikael Wiklund själv pendlar mellan sitt jobb i Björkliden och träningar och matcher i Kiruna. Det blir två?tre resor i veckan, om 20 mil vardera med bil(!).