En friskare - och gladare Lina

Försäsongen har "peppar-peppar" sett annorlunda ut. Lina Andersson har kunnat träna på i hyfsat normal takt. Få förkylningar, inget krångel med benen och dessutom numera äldst i landslaget. - Jag får anpassa mig efter de yngre. Visst händer de att de kommer till mig och ber om råd, säger Lina Andersson. Stor skillnad
Äldsta landslagkompisen Anna Olsson (tidigare Dahlberg) lade skidorna på hyllan i våras och nu är Lina Andersson veteranen i damgänget. Jag sätter mig längst in mot elementet, lite nedkyld efter att ha stått ute en halvtimme och sett på under längdskidlandslagets fotografering. Andersson drar ut stolen närmast och sätter sig bredvid. Vi har bara 15 minuter. Intervjuerna är bokade efter en tidsplan, som gör att åkarna hinner med flyget strax efter lunch från deras tio dagars läger i Kiruna. Hur mår du? - Bra. Jämfört från i fjol är det jättestor skillnad. Då var hela våren, sommaren och hösten en ständig kamp mot klockan. Jag fick en sjukdom och kämpade och kämpade tillbaka och så när jag var i hyfsad nivå kom en ny smäll. Nu har jag kunnat ha ett helt annat lugn i träningen än tidigare säsonger. Har du gjort något annorlunda i upplägget inför den här säsongen? - Förra vintern kom vi på att jag hade brist på vitamin B12 och att kroppen inte tog upp den, så nu tar jag den med jämna mellanrum. Det är tydligen en jätteviktig vitamin för kroppens återhämtning. - Min tarm kan inte ta upp den så jag tar en spruta med B12 varje månad. Och jag ska hålla koll på värdet hela tiden för det sjunker väldigt fort. Jag vet att jag tidigare haft brist på B12, men då har jag bara försökt äta tabletter som innehåller den vitaminen. Men det har inte hjälpt eftersom att kroppen inte kan ta upp den. Något annat? - Jag har kört mer löpträning, framför allt intervaller. Dels för att benen äntligen varit hela. Tidigare har jag haft problem med både knän och hälsenor. Nu har du fått lite distans, men när du kikar tillbaka på OS i Vancouver - hur var känslan att sitta hemma i TV-soffan och inte få vara på plats? - Det gick faktiskt bättre än jag hade tänkt. Det är klart att OS i Vancouver var det stora målet, men det var en kamp mot klockan hela tiden. Jag var förhandsnominerad och fick åka om jag ville, men samtidigt kände jag att jag redan varit på två OS och jag ville inte bara åka dit för att delta. Hur gick tankarna under SM, som var sista genrepet inför OS? - Då hade jag haft flera smällar på rad och för varje gång tar det längre tid för kroppen att återhämta sig och komma tillbaka. - På vägen hem till Östersund stannade vi och tankade i Skellefteå och då kände jag förkylningen komma igen. Då tänkte jag, nä nu går det inte. Vad driver dig att fortsätta trots alla motgångar? - Glädjen till det jag håller på med och att få vara ute i naturen så mycket. Det blir ju också ens jobb. Finns OS i Sotji 2014 med i planerna? - Ja, jag har tänkt att jag håller på så länge jag tycker det är roligt. Så länge jag har glöden. När du tog OS-guldet 2006 i Turin var du ett av Sveriges största affischnamn inom längdskidåkningen, hur har känslan varit att hamna utanför rampljuset när det gått bra för många av de andra åkarna under de senaste åren? - Jag har inte några problem med det alls. Jag kan tycka att det är skönt. Jag håller inte på att åka skidor för att stå i rampljus eller vara med i TV, tidningar eller radio. Jag strävar inte efter att få så många rubriker som möjligt. Du har bott tre år i Östersund, hur funkar det? - Bra, där är de flesta åkarna samlade. Men jag är uppe i Norrbotten och Malmberget så ofta jag kan. Det blir inte så ofta, men när jag kommer hem försöker jag stanna ett par veckor och då passar jag också på att träna på hemmaplan. Somrarna utanför Överkalix? - Mina föräldrar har en stuga i Tallsjön (öster om Överkalix). Där har vi varit varenda sommar när jag var liten. Jag åker dit fortfarande när jag har tid. Hur går tankarna inför VC-premiären i Gällivare? - Det är alltid kul att tävla på hemmaplan, det blir lite speciellt. Hur ser du på tävlingarna med tio kilometer fri stil lördag och stafett söndag? - Jag har gjort några hyfsade resultat på tio fritt, har någon topp tio placering. Men det är inte absoluta favoritdistansen. Det blir hårt om platserna i stafettlagen. Tour de Ski? - Jag har funderat litegrann, men ännu inte bestämt mig. Någon gång hade det varit kul att testa, men samtidigt vet jag att jag är väldigt infektionskänslig med så tufft program. Det skulle vara en risk inför VM. Hur går tankarna på VM med bland annat team-sprint i klassiskt? - Programmet är lite tajt för teamsprinten. Stafetten ligger väldigt nära inpå så vi får se. Vilka VM-distanser tror du att du har bäst chanser på? - Både stafett och teamsprint, men det blir tufft om platserna. Sverige har medaljchans på alla distanser vi ställer upp i. Samtidigt är det väldigt svårt att bara hämta medaljer. I Gällivare ställs Lina Andersson utanför landslagstruppen och åker i Piteå Elits färger i den nationella gruppen. Men säsongen är bara i sin linda. När det verkligen gäller är Malmbergstjejen en världsåkare. Om kroppen tillåter.

En friskare - och gladare Lina

Lina Andersson har haft ett omtumlande år. OS-debaclet, bristen på B12 och tankarna inför säsongen. - Jag tar sprutor för att tillföra kroppen vitamin B12, säger hon.