– Så här glad har man inte varit på ett år, säger Luleå Kajakklubb-tränaren Daniel Sundström som är alldeles till sig när han pratar.
Anledningen? Henrik Strand har tagit två SM-guld.
Kuriren får så småningom tag på Strand som själv verkar rätt avslappnad.
– Jag står här och hänger upp mitt blöta underställ på en rem mellan en ek och en flaggstång. Så glammigt är det att vara kanotist, ha ha.
Men två SM-guld rikare, det är inte så dumt?
– Det känns jättebra, skitbra faktiskt. Efter den här säsongen som har börjat på så låg nivå där allt har knutit sig för mig. Resan därifrån till i dag har varit lång och det är så klart något jag är jättestolt över, säger Henrik Strand och fortsätter sedan:
– Men jag känner också att jag värdesätter annat än bara resultaten också. Även om det blev bra resultat för mig i dag så är det att Daniel Djärf pratade i sömnen i natt som jag kommer att minnas. Det finns så mycket att värdesätta och att stå på pallen är så klart en bonus.
En bonus?
– Man kan ju bara göra sitt bästa och det går inte att påverka hur andra paddlar. Men att få stå högst på pallen och känna sig extra duktig är ju också bra.
Först fick han en guldmedalj för segern i K-1 500 meter efter en maximal insats.
– Jag lyckades fokusera på precis det som hände i det exakta ögonblicket, jag kunde ta varje tag för sig – bara fokusera på att sätta paddeln i det förbaskade vattnet och dra mig framåt för allt jag är värd. Jag lyckades hålla tankar och fokus rätt så det var nästan som att jag vaknade när jag kom över mållinjen: "Oj, var har jag varit?"
Strand nöjde sig inte där.
Sen tog han ett nytt SM-guld, återigen på 500 meter, tillsammans med klubbkamraten Joel Elenius. Därmed tog de tillbaka guldet som de vann 2012.
– Det var jäkligt kul att få vinna med Joel igen. Vi gjorde ett riktigt bra tekniskt och taktiskt lopp. Det är väldigt roligt att vinna i lag – delad lycka är dubbel lycka, menar Henrik Strand.
Och det var tydligen inte på vilket sätt som helst de vann.
– De fullständigt krossade hela fältet och vann med drygt två sekunder. Jag vet inte när det hände sist på 500 meter, säger tränaren Dag Johansson som precis som Daniel Sundström var exalterade efter medaljerna.
– Det är svårt att beskriva vilka lopp de körde. Helt sjuka, alltså.