Alice Sjömark, 20, höll på med gymnastik när hon var yngre, och visste knappt var kanot var, och absolut inte att det fanns i Luleå. Men hon fick frågan av en i gruppen att testa på, så det gjorde hon. Första gången hon paddlade var det spöregn. Hon hade tonvis med regnkläder på sig och satt i en, för henne nu, jättebred nybörjarkajak. Men hon tippade till och med när hon höll sig i bryggan.
– Det är det som är lite coolt med kanot. Det finns ingen som direkt från början kan sätta sig i sin kajak och klara det. Det går inte, utan man får verkligen öva, säger Alice Sjömark.
Men hon lärde sig paddla. Hon beskriver det som att lära sig cykla. Man måste öva, öva och öva. Nu när hon har paddlat länge tippar hon nästan aldrig. Det är extremt sällan, i sådana fall är det om hon skulle köra in i något.
– Men när man är nybörjare så är det som att lära sig cykla. Man ramlar ju hela tiden. Och självklart börjar man inte i en tävlingskajak som jag kör i nu.
Vad var det du fastnade för?
– Kanot är en extremt tuff sport. Den är väldigt fysiskt krävande, det tar väldigt mycket tid om du vill bli riktigt bra. Det är det jag tycker om, att man måste lägga ner otroligt mycket tid, kraft och ork. Jag gillar att få grisa ner mig och få köra riktigt hårt. Det blir jag taggad av. Det är inte alla som vill ut och paddla ett mjölsyrapass när det spöregnar eller är svinkallt, men jag blir mest triggad av det.
Ytterligare en anledning till att Sjömark fortsatte med kanot är den klubb hon tränar i.
– Min tränare, Daniel Sundström, har varit med mig från dag ett när jag tippade där i spöregnet. Han ska ha världens största tack. Han har gjort jättemycket för hela klubben, han är fantastisk.
Kanotister är extremt genomtränade. 20-åringen får ofta höra att hon borde vara stark i armarna, eftersom hon paddlar, och ja, det är hon. Men det är typ bara en tredjedel av allt du måste vara stark i. Du måste ha konditionen som en längdskidåkare, och styrka nästan som en styrkelyftare,
– Det tar tid att bli stark. När jag paddlar ett lopp så blir jag precis lika trött i benen och vaderna som jag blir i mage, rygg och armar. Det känns i exakt hela kroppen. Många tror att vi inte använder benen, utan bara sitter och paddlar med armarna, men det är fel. Jag har inte så stora biceps, men jag paddlar fort ändå.
Hur man tränar som kanotist beror lite på vilken tid på säsongen det är. Under försäsongen, på vintern och hösten, så är det mycket skidåkning, gym, paddelmaskin och mycket löpning. Under sommaren är det till störst del paddling, men också gym och löpning.
– Paddelmaskinen är jättebra, men inte lika kul som att paddla ute i ett blankt vatten. Du sitter och stirrar på dig själv i spegeln under hela passet.
Under skoltiden har hon alltid kombinerat kanot med pluggandet. Vilket hon tycker var kämpigt, men inget problem.
– Det hänger mycket på en själv, att man är disciplinerad. Man vaknar, åker och tränar, åka till skolan, åka och träna, åka hem, plugga, sova. Sen börjar det om. Hade det inte varit kul och paddla så hade det aldrig gått. Jag tycker jag har varit bra på att balansera det hela. Det är inte bara att träna och plugga. Där emellan måste man hinna sova nog mycket, man ska hinna äta mycket och bra. Det är många gånger jag har prioriterat maten framför andra saker, det fick jag ta sen liksom. Annars orkar man inte träna och gå i skolan och leva i ett ekorrhjul. Men det har jag varit bra på sedan jag började ha det fokuset.
Vad är det bästa med kanot?
– Det är nog alla fina träningspass man får göra i underbart väder, med alla sina klubbkompisar som man tycker så mycket om. Det är nog de bästa stunderna.
Sjömark började med kanot när hon var 14 år, vilket hon säger är relativt sent. Därför var de andra tjejerna så klart bättre, eftersom de hade fler år av erfarenhet. Men hon märkte att hon utvecklades snabbt, och att hon hade en bra teknik. I 16-årsåldern märkte hon att hon tog in väldigt mycket på tjejerna som innan hade varit före henne.
– Jag kommer ihåg ett SM, när jag blev tvåa. Då var jag före massor av tjejer som tidigare slagit mig. Och då tänkte jag att jag nog kan bli ganska bra.
Men det är inte alltid hon har haft känslan från SM. Hon är en enorm tävlingsmänniska och har varit besviken många gånger.
– Besviken kan du vara, men var det efter loppet. Skrik, grina och var arg, men sedan är det bra. Ska man hålla på och älta allt som varit så kommer man inte framåt över huvud taget. Det ligger verkligen en sanning i att man har framtiden för sig. Om man kör ett dåligt lopp när man är 17 år, så rasar inte hela världen även om det känns så. Men det har jag fått väldigt mycket hjälp med av min tränare, föräldrar och min mormor. Så jag känner att jag kan hantera det.
Alice Sjömarks säsong har varit upp och ner hittills. Hon beskriver att hennes säsonger brukar starta plant, för att sedan pika mot slutet. Men att den här säsongen har varit helt annorlunda. Hon har varit osäker på hur hon har stått sig. Ett lopp kan gå jättebra, och hon känner sig i "vanlig" form. Men i det andra loppet går det dåligt. Men det fixade sig till slut. SM och NM blev rena succéer. När hon och Elina Lineruth tog brons fick de beröm av OS-deltagaren Sofia Paldanius. Säsongen har kantats av förkylningar, men det tar hon med sig som en lärdom.
– Jag vet att jag har en hög lägsta nivå. Även fast jag inte haft en perfekt uppladdning så vet jag att jag står mig bra. Jag tar också med mig att jag inte ska stressa upp mig för saker jag inte kan påverka. Blir jag sjuk, så finns det inget jag kan göra åt det ändå.
Nu är Sjömark med i U21 landslaget, men drömmarna är högre upp. Hon drömmer om A-landslaget, EM, VM och OS. Men det får ta sin tid. Hon kommer inte stressa något, det händer när det händer.
– Det vore en dröm, och jag är beredd att satsa för att komma dit. Men jag är väldigt ung om man jämför med de bästa i världen, så jag har ingen brådska.
Alice berättar också om baksidan med idrotten. Bakterieskräck. Att sitta med tröjor ovanför munnen på flyplan, och att ta i dörrhandtag med baksidan av handen med tröjan överdragen.
– Jag har blivit sjuk inför stora tävlingar, och det suger. Och då blir man ännu mer noga efteråt. Men man blir sjuk ändå, det är sådant som händer utan förvarning.