I augusti gjorde Luleå Kajakklubbs Joel Elenius, 24, debut på senior-VM i Tjeckien. Resultaten i världsmästerskapet, med en B-final i K2 200 meter, lovade gott för framtiden.
Men 24-åringen kände annorlunda. Bara någon vecka senare, i början av september, tog han en paus från satsningen – ett beslut som han står fast vid.
– Jag har inte tänkt vara med i landslaget kommande säsong, säger Joel Elenius.
Varför?
– Det har dels tagit väldigt mycket tid. Sedan har jag inte riktigt utvecklats som jag velat under de senaste åren, säger Elenius.
Han nämner att det är en kombination av flera olika grejer som ligger bakom beslutet. Framför allt handlar det om tiden som krävs för att bedriva en elitsatsning, bristen på glädje att träna mycket och ekonomi.
– Det är många smågrejer som väger in i mitt beslut. Till att börja med tar jag en paus och sedan får vi se om jag får en nytändning senare eller om jag nöjer mig med att tävla på klubbnivå i nationella tävlingar.
Du slutar inte helt?
– Nä, till att börja med vill jag göra något helt annat. Jobba litegrann och inte träna så mycket. Om jag får för mig att det är kul igen så fortsätter jag min satsning – men just nu har jag inga planer på att ta en paus för att sedan börja på nytt igen.
Hur kom du fram till beslutet?
– Det har egentligen växt fram under en längre tid. Framför allt under senaste året. Successivt har jag landat i det här beslutet. Jag kan inte göra det halvdant, antingen ger jag det allt jag har och då måste jag vara motiverad fullt ut, säger Elenius och fortsätter:
– Harvar jag bara på så kommer jag inte att utvecklas som jag vill. Det är ingen större vits att lägga ned 20 träningstimmar i veckan om jag inte uppnår några resultat.
Hur mottog landslagsledningen ditt besked?
– Det var oväntat och de tyckte att det var konstigt och tråkigt. Men de förstod mitt beslut och accepterade det.
Är dörren till landslaget stängd om du återfår motivationen?
– Som jag förstod det så tycker de att jag ska höra av mig i sådana fall. Då får jag dyka upp på uttagningstävlingar och gör jag bra resultat för att platsa i landslaget så verkar det inte vara några problem.
Hur stor del har ekonomin i beslutet?
– Det är en väldigt stor pusselbit. Det är egentligen nyckelfaktorn för att kunna hålla på med en elitsatsning. Jag har till viss del fått hjälp av SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) via små utmanarsatsningar där de har bidragit med pengar till resor, boenden, lägeravgifter, tester och sånt där. Men jag har aldrig fått ut någon lön.
Du har inte uppnått kraven för att ingå i SOK:s Topp och Talang-program?
– Nej, jag har varit på tester och det SOK sa då var att jag platsade in i programmet. Men SOK hade redan placerat folk i kanotlandslaget på de platserna där jag skulle ha passat in, säger Luleåkanotisten och fortsätter:
– Sedan försvann ju även den distans jag är bäst på från OS-programmet (K2 200 meter). I stället ersattes den med K4 500 meter och där har Sverige inte haft samma framgångar under de senaste fyra åren. Där hade vi först behövt visa att vi tillhör världseliten innan ett eventuellt stöd hade varit aktuellt.
Vad ska du göra i stället?
– Arbeta. Just nu har jag ett deltidsjobb på Telia som jag har haft under satsningen. Nu vill jag gärna arbeta heltid.
Hur mycket tränar du numera?
– Det är lite mer på mina egna villkor, jag kan ta en sovmorgon om jag känner för det. Jag kör ett pass då och då. Sedan gymmar jag fortfarande.