Tidigare i vår artikelserie om psykisk ohälsa berättade Thomas Javeblad hur han efter 16 hjärnskakningar funderade på att ta sitt liv.

Målvakten berättade också hur den dåvarande lagläkaren i Luleå Hockey Yelverton Tegner rådde honom från att sluta mycket tidigare än han till slut tvingades göra.

I dag är arbetet kring hjärnskakningar fortfarande vardag för professor Yelverton Tegner med skillnaden att han nu är specialist på området.

Och när han nu blickar tillbaka till målvakten Thomas Javeblads tid på isen önskar han att man visste mer.

– Det är synd att vi inte satt inne med all den kunskap som vi har i dag redan då på åttiotalet. För då hade jag nog varit ännu hårdare mot honom och sagt att han verkligen måste sluta. Det är någonting som man får förebrå med resten av livet, säger Yelverton Tegner och tänker tillbaka på en speciell händelse.

– Jag kommer ihåg en artikel som var i NSD där han hade fått en puck i huvudet under matchen och han sa: "Därefter hade jag svårt att fixera pucken i fortsättningen under matchen". Då spelade han alltså med hjärnskakning.

Vad visste man under den här tiden?

– Till att börja med var vi väldigt dåliga på att diagnostisera hjärnskakningar på 80 och 90-talet. Man var nästan tvungen att vara medvetslös för att det skulle tolkas som en hjärnskakning.

Javeblads 16 hjärnskakningar är också en siffra som Tegner inte är särskilt förvånad över.

– Det är extremt många men det är inte onormalt i de undersökningar som vi arbetar med nu. Där förekommer de som haft upp mot 25 hjärnskakningar och bara det är ett tecken att varken doktorer, ledare eller spelarna själva fattar allvaret i den här problematiken.

Enligt Tegner finns det ett klart samband mellan hjärnskakning och depression och andra hjärnskador. Han menar att risken för depression ökar med varje ny hjärnskakning.

– Vi vet att det blir förändringar i hjärnan efter upprepade hjärnskakningar. Då är det inte konstigt att det blir depressioner, demens och hela den biten, slår läkaren fast men tilläger snabbt.

– Sen kan man få en depression för att man måste sluta idrotta också.

Nu är han och hans forskarteams arbete kring hjärnskakningar än mer omfattande än tidigare.

– Vi har studier på gång där vi tittar på dem drabbade med kroniska besvär. Vi har sett att det finns hjärnskadeämnen i ryggmärgsvätskan hos dem men vi vet ännu inte hur effekten blir av det på lång sikt.

– Just nu är det nästan 300 dokumenterade individer som vi vet tvingats sluta på grund av hjärnskakningar inom idrotten och de kommer förhoppningsvis någon att orka följa upp om 15-20 år och kolla vad som hänt med alla.

Likt många andra skräms professorn över antalet hjärnskakningar som blivit den senaste tiden – framförallt inom ishockeyn.

– Det krävs krafttag för att få åtgärder. De säger att det tar det på högsta allvar men agerar inte. Jag tycker de nonchalerar problemet.

Vad vill du att man gör?

– På regelsidan borde en spelare som tacklar från ”blind side” få en avstängning. Oavsett om det resulterar i en skada på den andra eller inte.

Men det är inte bara ishockeyn som Luleå Hockeys före detta lagläkare är skeptisk till. Yelverton Tegner höjer ett varningens finger – för all elitidrott.

– Elitidrott är inte hälsosamt. Fysisk aktivitet är hälsosamt men däremot inte elitidrott – det är ingen hälsosam verksamhet, slår Tegner fast och utvecklar.

– Dels har du det med prestation och prestationsångestbiten. Det är många individer som drabbas av psykisk ohälsa med bland annat ätstörningar. Sen är det få elitidrottare i dag som har avslutar sina elitidrottskarriärer och har friska kroppar.