Vägen tillbaka för Daniel Åhl

Skärtorsdag. En helt vanlig skotertur. En av fyra-fem standardturer som kompisarna Daniel Åhl och Mats Rönnqvist brukar göra varje vinter. Vägen som skulle passeras hade också passerats många gånger tidigare. Skillnaden var att den här gången var inte allt sig riktigt likt ? och det hela slutade med en smäll. En våldsam smäll. ? Det var skymning och skumt ljus. Plogkarmen liksom försvann. Men det hela hade nog gått bra om det inte varit för att kanten på andra sidan var så skarp. Det smällde i ? stumt och hårt, berättar Åhl som fick en fraktur på fjärde och femte ryggkotan samtidigt som han slogs medvetslös ? och svalde tungan. Utan Mats Rönnqvists närvaro och rationella beteende hade Daniel Åhl kunnat mista livet. ? Jag förstår knappast hur Mats kunde agera så lugnt som han gjorde men jag är oerhört glad att han gjorde det. Han räddade mitt liv och jag är honom evigt tacksam, säger Daniel Åhl och kisar mot den bleka vårsolen. Promenerar mycket Kuriren träffar Åhl utanför hemmet i Kalix. Riesenschnauzern Isak ska med på promenaden. En av de många som Daniel Åhl tar sig ut på. Dag efter dag, kväll efter kväll. ? Jag är glad att jag överhuvudtaget kan gå. Jag försöker promenera två till tre gånger per dag och jag känner redan att jag blir bättre. Det viktiga för mig nu är att jag inte ger mig in på något som jag i-n-t-e ska göra. Daniel Åhl talar eftertänksamt. Av naturliga skäl och efter att ha haft med döden i en absolut närhet känner han bara att han vill gå vidare. Framåt. I den takt som krävs. Utan stress och utan för stora krav. En inte alltid så lätt balansgång. Plötsligt har elitidrottsmannen som kört stenhårt varje dag i veckan år ut och år in förvandlats till en person som inte ens kan bära med sig en matkasse från affären. ? Det är ju som det är och bara att acceptera. Visst kan det kännas jobbigt ibland men för mig gäller det att klara vardagen. Allt är så självklart i livet. Man tar det mesta för givet. Efter en sådan här sak förändras ens perspektiv. Du ser saker som du aldrig lagt märke till förut. De små sakerna ? som vilken färg ett hus, som du gått förbi hundratals gånger, har. Beskriv din dag..? ? Jag stiger upp tidigt ? mellan sex och sju. Sedan går jag till mormor och morfar och äter frukost. De bor bara en bit bort och det har blivit mitt andra hem. Sedan blir det promenad, lunch, vila och promenad igen. Ibland middag hos mormor och morfar också. Jag har helpension där, säger Åhl och skrattar. Samtidigt ger sig Isak ut på fågeljakt på den mycket sköra isen på Kalixälven och Åhl får ge sig iväg på ett kortare ?räddningsuppdrag? för att inte den svarte kamraten ska hamna för långt ut. ? Fåglarna lurar honom hela tiden. Och han förstår inte. Men det är skönt att ha Isak som sällskap på promenaderna. Då har man någon som skingrar tankarna. Det är nog tur det, fortsätter Daniel Åhl stillsamt. Samlad och lugn Att den traumatiska händelsen satt sina spår råder det ingen tvekan om. Samlat och lugnt berättar han om sin syn på liv och död, på alla vänners stöd om flickvännen Pernillas viktiga närhet om framtiden och närheten till livet ? och döden. ? Det är klart att tankarna har funnits ? och finns. En av de första personer jag tänkte på när jag klarnade till i Umeå var Erik Englund och hans familj. Hur olika drabbade vi blir och hur nära det är mellan ytterligheterna. Livet är en så skör tråd. Man jag försöker skjuta undan det där. Det är inte bra att grubbla för mycket över det som varit. Jag vill, och måste, se framåt. Skyttekungen Åhl Daniel Åhl var Kalix Bandys skyttekung den förra säsongen och han hade sett fram emot en ny satsning med sin moderklubb. Hur det blir med den saken nu står skrivet i stjärnorna men Åhl har förutsatt sig att han ska spela bandy igen. Frågan är bara ? när? ? Läkarna säger att jag kommer att bli helt återställd. Men jag skyndar långsamt. Skulle jag kunna spela redan kommande säsong blir det en jättebonus. Visst kommer jag att längta tillbaka och visst tänker jag redan en hel del på bandy. Men jag måste göra som läkarna säger. Det är det absolut viktigaste. Bandy i framtiden? Skadan som Åhl fick ska inte ge några bestående men. Om frakturen läks på rätt sätt ska det inte vara några problem för honom att i en framtid spela bandy igen. ? Det kunde ha blivit så oerhört mycket värre. Ett par millimeter till så hade jag varit förlamad. Utan Mats antagligen död... Daniel Åhl kisar mot himlen igen. Isak lägger sitt lurviga huvud i husses knä samtidigt som måsarna på älven tjattrar på sitt karakteristiska vis. En tjej på en illröd cykel trampar förbi efter älvpromenaden. Det är högsommarvärme i maj. Idylliskt vårväder. ? Jag kan nog snart cykla jag också. Simma ska jag prova snart. Till hösten tror jag att jag kan springa lite. Det blir som att börja om från början. Benen kan jag träna. Det är värre med överkroppen. Men egentligen gör det ingenting alls. Ingenting alls. ? Disciplin är viktigt, säger han bestämt och att vägen är både lång och svår har han absolut klart för sig men han ger också en total bild av en människa som har satt upp ett tydligt mål för framtiden ? och som tänker göra allt för att uppfylla detta. Men det är också bilden av en person som hittat andra värden i livet och tillvaron som inte fanns där tidigare. ? Jag läser mycket. Jag har börjat studera engelska också. Det har jag tänkt göra länge, länge. Och så tänker jag utbilda mig till idrottslärare så småningom. Kommer du att köra skoter igen? ? .... Jo, det tror jag nog. Så mycket otur kan man inte ha igen. Det vägrar jag att tro. Men det kommer långt, långt ner på listan. Det finns så många andra saker som är viktigare, konstaterar Daniel Åhl. Och vandrar vidare.

Vägen tillbaka för Daniel Åhl

Daniel Åhl lever. Och han kan gå. Försynen och kompisen Mats Rönnqvist stod honom bi. Det räddade från förlamning ? och antagligen från döden. ? Det går inte att fundera för mycket på hur saker och ting blir ? och inte blir. Då kan det gå tokigt på allvar, menar han.