Englund fick se verkligheten i rysk bandy

? Men jag är ju back, så jag vet inte om jag någonsin skulle få chansen. Sedan vet man inte hur är det är med familjesituation och så vidare, när man får förfrågan, säger 20-årige Olov Englund apropå spelarflykten till öst inför den kommande säsongen. Ekonomiska jättar Att komma till Ryssland är definitivt inte som att komma till en annan planet. ? Människorna påminner om oss och maten är nästan den samma. Det skiljer inte så mycket. Ekonomin blir allt starkare och standardmässigt blir allt bättre och bättre, säger Englund som under tre veckor bodde i miljonstaden Krasnojarsk och tränade med storlaget Jenisej med Lomanov som tränare. Englund fortsätter: ? Det är ju ett litet äventyr och pengarna betyder mycket. Det är kanske tre-fyra gånger högre genomsnittslön än här hemma. Jag tror säkert att fler och fler kommer att ta chansen om den kommer. De ryska storklubbarna har i regel en stor industri i ryggen. Jenisej har en aluminiumjätte i ryggen, fabriken är en av världens största. Klubben har också en stort bensinbolag som stöd. Bland annat. Bandymässigt är det mer tuta och köra och mindre taktik och organisation än i svensk bandy. ? Det är också ett ruskigt högt tempo i allt de gör på isen. Det är den största skillnaden, säger Olov Englund. ?Vi tjänar så bra? Marcus Bergwall gick från Boltic till Raketa i Kazan och har varit på plats i Ryssland sedan 23 september. ? Om det inte vore för ekonomin skulle jag inte ha åkt. Men vi tjänar så bra att det är värt det, säger Bergwall till Expressen. Hur mycket vill han dock inte säga. Men lönen kommer i handen efter ett besök på kontoret och efter det är det bara att åka till banken för att sätta in pengarna. ? Det är rätt lustigt att stå där i kön och vänta. Men det är så de vill ha det, och det har inte varit några problem. Klubben har förresten ansvaret för pengarna tills de är inne på kontot, säger Marcus Bergwall.