En modig Tiger och en skraj Björn

Motorsport är väldigt roligt och intressant för min del. Framförallt har rallycross varit den överlägset intressantaste grenen och vem finns det då i vår närhet som kunde låta mig få uppleva denna sport från insidan? Svaret var ganska enkelt, den nyblivne svenske mästaren Fredrik Tiger, Kalix. Tiger har under många år trott på sin BMW medan konkurrenter skrattat åt hans val. Fredrik har troget gnetat vidare i motvind allt eftersom bilen har strulat och racklat. Men till slut fick han den att gå och oj så den går sen. BMW:n tar sig från 0-100 på knappa 3,5 sekunder och jag garanterar att den rör på sig och nu muttras det istället bland de övriga förarna om hur fuskigt det är att han har 412 hk - surt sa räven om rönnbären ... Nu var det dags för mig att åka med Fredrik Tiger på banan i Kalix med den väldiga velodromkurvan. Men hur går det ihop med min väldiga åkrädsla? Nära att banga
En åkrädsla jag har haft ända sedan 1992 då jag var med om en rätt våldsam bilolycka där vi brakade rakt in i sidan på en traktor i över 80 knyck och min Saab 900 turbo mer eller mindre förvandlades till ett dragspel. Nu var det alltså dags att tråckla mig in i bilen, bara det är ett äventyr för mig som är allt annat än smal och smärt, utan snarare vig som en byrå. Jag var definitivt inte lugn utan nästan på det klara med att fega ur. Men jag bet ihop och tänkte att nu kan jag inte hoppa av, utan måste visa mig på styva linan. Kallsvetten rann och Tiger flinade lite lätt och sa att han skulle ta det ganska lugnt. Nu var mina farhågor hur han skulle definiera ordet "ganska". Det blev fulla spjäll ettan............tvåan...........oj, där var en gigantisk vattenpöl mitt på banan. Vattnet yrde och sprutade åt alla de håll och bilen började sladda rejält i en nätt fart av drygt 100 kilometer i timmen. I det läget förstod jag att han och jag hade helt vitt skilda begrepp om ordet ganska. - Det släppte visst lite där, säger Tiger med ett brett leende. Men när värsta chocken lagt sig och pulsen klev under 200 slag per minut började jag tycka att detta var riktigt roligt. Trots avsaknaden av en passagerarstol var detta bland de häftigaste jag gjort. Motorn formligen vrålade, jag åkte runt som en vante men lyckades spjärna emot mig i störtbågen och det enda jag kunde göra var att skratta. Ville åka fortare
Jag kom nämligen på mig själv med att jag njöt i fulla drag och åkrädslan var fullständigt bortblåst. Hornen växte ut i pannan med minst tre decimeter och när jag väl kommit dit ville jag bara att Tiger skulle göra en sak, nämligen gasa, och det allt vad det gick. Sista varvet, tyvärr, gick av bara farten och det enda jag fick ur mig var "kör nu så det ryker". Han körde dock inte lika fort som han gör när det är tävling, men Fredrik erkände att han aldrig har kört lika fort med någon annan i bilen. Det hade jag knappast trott han skulle säga innan jag satte min fot i bilen, för då hade jag med största sannolikhet aldrig satt mig där från första början. Jag kan kallt konstatera att jag är en mycket lycklig journalist och att Fredrik Tiger har botat min åkrädsla. I alla fall när jag åker med honom. Tack, Tiger, jag ringer till helgen......

En modig Tiger och en skraj Björn

Tiger vid ratten och en smått nervös Björn vid sidan om. Rallycrossens konung stod värd för Kurirens testarteam.