Nere vid liftarna står skidorna uppradade och ryggsäckarna samlade över ett stort område.
De svenska landslagsåkarna svischar förbi en efter en, testar nya skidor och pausar för att diskutera "hårnålar" och "mjuka svängar".
De största namnen på damsidan, Frida Hansdotter och Maria Pietilä Holmner, stannar till där Kurirens team står och bevakar det alpina landslagets framfart i norrbottniska Kåbdalis.
Pietilä Holmner vet att vi är där för att prata med Ylva Stålnacke, det har Kirunatjejen berättat. Och hunnit uttrycka en viss missbelåtenhet över.
– Hon sa "Åh, varför måste de prata med mig". Jag har sagt att det inte är så farligt och att det väl inte är något att bekymra sig över, berättar Maria "PH".
Under dagarna i Kåbdalis har hon, enligt Stålnacke själv, fått oväntat mycket uppmärksamhet. Den Kirunafostrade åkaren, som gör världscupdebut i dag, har ställt upp på TV-, tidning- och radiointervjuer.
– Hon var så missnöjd över sin insats på tv och visade den för oss flera gånger, men det var inget fel på den, säger Pietilä Holmner.
När väl intervjuobjektet gjort sitt sista träningsåk för dagen åker hon sakta fram till 24 Norrbottens och Kurirens representanter nere vid liften och sneglar under hjälmen.
– Det var någon som sa att ni ville prata med mig, säger hon misstänksamt.
Ytterligare intervjuer ska avklaras och Ylva Stålnacke får börja vänja sig vid det. Hon närmar sig målet hon började blicka mot då hon lämnade Kiruna för fem år sedan.
När hon lämnade gruvstaden för att gå den fyra år långa skidgymnasiet i Tärnaby inleddes satsningen på allvar.
– Det var när jag flyttade dit som jag bestämde mig för att jag ville bli bra. Då fick jag också mer kompisar att träna mot, kompisar som ville samma sak. Då blev det lättare att träna också, berättar hon.
Hur hårt satsade du i Kiruna då?
– Då var jag i backen nästan varje dag och tävlade på helgerna, men det var ju helt fruktansvärt långt att åka överallt (skratt). Man tränade det man hann, men det blev mycket mer fysträning, på gymmet och springa och sådant när jag började på gymnasiet. Då behövde jag inte vara i skolan på dagarna och kunde plugga på kvällarna, säger Stålnacke.
I februari 2012 tog hon sina första poäng i Europacupen och har fortsatt ta poäng i 14 av 24 tävlingar. Efter ett år på skidhögskolan i Östersund har hon flyttat tillbaka till Tärnaby för att ha närmare till träningarna och i dag väntar höjdpunkten hittills i karriären. Trots att fokus ligger på Europacupen den här säsongen och målsättningen är att nå topp tio där går det inte att blunda för världscupdebuten i Finland.
– Jag förväntar mig ingenting egentligen, jag ska bara göra mitt bästa och sedan får vi se. Om jag åker som jag gör som bäst på träning kan det gå jättebra – men jag kan lika gärna ramla vid första käppen (skratt). Det kan gå hur som helst. Om det går bra så kommer jag bli bra – men om det går dåligt är det inte så mycket att hänga upp sig på, säger hon.
Målsättningen i finska Levi är att vara bland de 30 främsta, som kvalar in till andra åket.
– Det känns jättekul, det är ett mål jag har haft sedan jag var liten. Men nu har jag större mål så det känns bara som att jag har kommit en bit på vägen, säger hon.
Men då får hon räkna med det där med uppmärksamhet från media också.
– Det blir kul, men jag älskar inte uppmärksamhet – det är verkligen inte min grej. Så jag känner inte så här ”yeah – synas på TV”. Jag ska dit och göra min grej, för att jag älskar att åka skidor och ska bli bäst. Allt runtomkring är bara något som måste ske, all uppmärksamhet är inget jag tänker på, berättar hon.
Och när hon väl kommer synas på TV är det säkert många som kommer lägga märke till henne. Om inte på grund av höga placeringar så åtminstone för hennes sätt att ta sig an pisterna.
Ylva Stålnackes energi och vilda åkning har blivit något av ett kännetecken för Kiruna BK-åkaren.
– Min teknik är kanske inte den bästa men jag är ganska bra på att vara snabb ändå. Jag släpper på och är ganska tuff i min åkning, det är ganska komplicerat (skratt). Det är faktiskt många som undrar hur det kan gå snabbt när det ser ut så. Jag är liksom lite överallt i banan ... jag släpper på och då går det ganska bra, säger hon med ett stort skratt.
Hur gör du för att få det att fungera då?
– Om man vågar släppa en centimeter på linjen i varje sväng och ändå hamna rätt så ... jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för någon som inte åker ... men man måste ha känsla och hamna rätt.
Hur skulle du beskriva din åkstil?
– Jag är lite överallt, med överkroppen och armarna. Det är mer skidorna som går bra, säger Stålnacke.
Hur mycket jobbar du på att få bort det då?
– Det är något som jag jobbar på, att vara mer stabil. Det behövs – ibland kör vi på is man typ kan spegla sig i – och då måste allt vara rätt, annars blir det jobbigt. När man startar sist, som vi gör på Europacup och världscup, måste man ha koll på grejerna. Annars går det inte bra ...
Intervjun med Kuriren gick i alla fall bra. Stålnacke skrattar när hon tackar för sig och gör en sista TV-intervju innan hon packar ihop skidorna för en sista lunch innan avfärden till Levi.
Men mycket tyder på att hon kommer tillbaka till Kåbdalis redan under söndagen, för FIS-tävling.
– Om jag känner för det – och det tror jag att jag gör. Jag gillar att röja på och göra mycket saker, jag är ganska full av energi (skratt), säger Ylva Stålnacke.