För honom är det den femte gången som han deltar. Han var själv och tittade på tävlingen 2011 och sa till sig själv att då att han skulle vara med året efter. Fredric hade inte simmat något innan dess så det blev en utmaning. Tävlingen har ett blandat startfält med duktiga simmare och deltagare med olika nationaliteter. I årets upplaga fanns det deltagare från tio länder och simmare som slutat 10:a respektive 24:a vid Vansbrosimmet.
Under en dag simmas 5000 meter delat på två lopp. Ett på 2000 meter och ett på 3000 meter. Loppen genomförs i midnattsol, över landsgränser, över polcirkeln, bakåt i tiden, om man simmar 3000 meter under 55 minuter.
– Tävlingens utformning är nog svår att slå, det skulle vara om man simmade över någon kontinentalplatta, säger Fredric Hemphälä.
Fredric Hemphälä har alltid haft en aktiv livsstil. Tidigare har han åkt snowboard och jobbat som snowboardinstruktör i Hemmavan. Det var där som han var med om en olycka som ledde till att han tvingades amputera det ena benet. För honom har det betytt mycket att få fortsätta träna. Han har testat cykling, löpning och att åka en del slalom.
– Det kändes inte riktigt bra att åka slalom med risken att slita ut mitt enda knä, säger han.
Första gången som han var åskådare av tävlingen och sedan själv valde att delta är något han inte ångrar idag. Simningen är den träningsform som ger minst påverkan på hans kropp och det går att simma snabbt med ett ben. Det mesta handlar om teknik och inte rå styrka.
– Jag önskar att jag hade hittat simningen tidigare efter olyckan.
– Förhoppningsvis kan andra som är i samma situation som mig få upp ögonen för simningen, säger han.
Under lördagens tävlingar slutade Fredric Hemphälä 10:a respektive 18:e i de båda loppen. Nästa år så hoppas han på bättre placeringar med en bättre sluttid. För att lyckas med förbättringarna har han börjat med masterklasser för att öva upp sin teknik.
– Det är också skönt att kunna tävla mot andra och bli sporrad att simma hundra meter under en viss tid, säger han.
En annan sak som han håller fram är att det är bra att ha en instruktör som ser över ens simteknik, de första 200 meterna är det lätt att tänka på ens simteknik men efter det börjar man tröttna och fuskar lite med tekniken.
– Då är det bra om man har någon som skriker på en att tänka på armbågen, säger han.