Andreas Engström är idag 28 år gammal, bor i Piteå, arbetar som mediesäljare på ett kontor i staden och hans absolut största intresse är att fiska.
Han lever i en ganska anonym tillvaro och för ögat ser det ut som ett ganska okontroversiellt liv.
Men så har det inte alltid varit.
Det fanns folk som menade att Andreas Lindahl, som han tidigare hette, i unga år antingen skulle spela fotboll på de riktigt stora arenorna ute i Europa eller sluta upp i fängelset. Gränsen mellan galenskap och geni är hårfin och Andreas Engström har balanserat på styva linan hela livet.
Han skulle bara bli fotbollsproffs. Istället grusade flertalet skandaler barndomsdrömmen.
Andreas som är uppvuxen i Hortlax, ett par kilometer söder om Piteå, var redan i mycket ung ålder extremt talangfull och han älskade att vara ute och spontanidrotta med kompisarna.
Det som kännetecknade Andreas Engström på fotbollsplanen var den briljanta tekniken och tillslaget. När hans lag spelade matcher kretsade det mesta kring honom. Det var Andreas som gjorde målen.
Men det fanns även ett annat väldigt utmärkande kännetecken hos den kvicke och tekniska gossen. Han hade nämligen ett enormt hetsigt temperament.
– Det började i extremt tidig ålder. Jag kommer ihåg en match, på grusplanen i Hortlax, när vi mötte Öjebyn. Det var sjumanna då och jag hade gjort sju mål och vi ledde med typ 8–1. Då tog vår målvakt bollen och dribblade igenom hela laget och så passade han till mig som hade öppet mål, men jag missade. Jag kunde inte köpa det, så jag tog cykeln hem från matchen och började grina. Det var på den nivån. Jag fick utbrott, skrek och började gapa redan i ganska tidig ålder, minns Andreas Engström när han blickar tillbaka.
Sista ungdomsåren i Storfors gick han upp och spelade med den ett år äldre kullen. Där fortsatte målen att hagla tätt. Nästan lika frekvent synade han det röda kortet.
Trots det svängiga humöret fortsatte lovorden att trilla in och karriären pekade spikrakt uppåt.
Han var gjuten i länslagets P88-lag och fick även kallelser till P15-landslaget.
När det var dags för gymnasiet tog Andreas Engström det första riktigt stora steget då han flyttade till Sundsvall för att gå fotbollsgymnasium. Där var han och Linus Hallenius de två största talangerna.
Sejouren i Medelpad blev dock bara ettårig. Omställningen till att leva 50 mil från familjen blev för stor och jobbig.
Så flyttlasset gick hem till Piteå igen.
Något Andreas Engström återkommer till flertalet gånger under samtalet är hur mycket han till grämer sig över att han inte bet ihop och stannade. Kort efter att han lämnat fick dessutom två av hans bästa kompisar a-lagskontrakt med GIF Sundsvall.
– I Sundvall fick jag flera gånger höra att jag var den största talangen de sett sedan Tomas Brolins tid. Han var ju därifrån och det var en stor jämförelse att få höra. Jag ångrar verkligen att jag inte stannade i Sundsvall. Man har tänkt många gånger på hur det kunde ha gått om man bara bitit i. För det gick riktigt bra där.
När han väl flyttade hem började problemen hopa sig.
2006 efter flytten till Piteå spelade Andreas Engström en reservlagsmatch med Piteå mot Munksund i division 4.
På läktaren satt ett par gubbar och skrek glåpord mot Engström varje gång han rörde bollen. Frustrationen växte sig till slut så stor hos ynglingen som där och då bestämde sig för att rusa upp på läktaren och ta strypgrepp på en av männen. Straffet lät inte vänta på sig och förutom det givna röda kortet, blev Engström även avstängd resten av säsongen för sitt tilltag.
Han är förstås än i dag extremt ångerfull över tilltaget.
Efter strypgreppet på mannen fortsatte det att gå snett för Engström. Större klubbar som var intresserad av honom backade ur.
– På den tiden var jag fortfarande med i landslaget och fick veta att FC Köpenhamn hade varit och kollat på en i samma veva. Jag skulle egentligen ha åkt och provspelat med dem. Det var kanske inte så jäkla kul när det står i varenda tidning att man gjort en sådan grej och man var 17 år. Alla visste om det och pratade om det.
– Det nådde landslagsledningen och de sa väl att det här inte går. De flesta i min ålder hade ju börjat få agenter då. Men jag fick ingen. Jag tyckte ju att jag var betydligt bättre än han och han, varför får de agent? Varför får de fara och provspela men inte jag? Jag tyckte ju att jag var på samma nivå om inte bättre.
Kort därefter stängdes också dörren till landslaget när kallelserna uteblev.
Förutom det hetsiga humöret, har också alkoholen varit en stor bov i Andreas Engström liv. Han berättar om hur han redan under tiden i Sundsvall började festa en hel del. Det fortsatte sedan även i Piteå.
– Hade jag insett redan i tidig ålder att alkohol inte var någonting för mig hade det kanske varit annorlunda..
– Jag åt ju antabus när jag spelade med Piteå och var 16 år. Och det är ju helt sjukt att man ska behöva göra det. Alkoholen har förstört så mycket.
Andreas Engström kämpade i många år efteråt att få karriären att lyfta. Han avverkade spel med Piteå, Skellefteå, Infjärden och Boden.
Andreas berättar själv att tiden i Skellefteå var den stormigaste av alla.
Efter en säsong i Piteå blev han nämligen handplockad som den supertalang han var till Skellefteå FF 2008. Västerbottningarna gjorde en jättesatsning mot division 1 och tog sedan också klivet upp. Engström hade dock redan lämnat laget efter halva säsongen. Detta efter ett stökigt avsked.
– Jag kastade en vattenflaska på tränaren, bad han dra åt helvete och sa upp kontraktet. Sedan städade jag ur läggan och drog hem.
Jag hade en deal med klubben om att hålla mig nykter vid sidan om planen, det gjorde jag inte. Då kom jag på kollision med tränarna.
När Boden året efter gick upp till division 1, var Andreas Engström en stor bidragande orsak till det. Han berättar själv om att det kanske var hans bästa säsong i karriären. En hel säsong utan några trubbel. Äntligen hade han fått visa vad han gick för.
Men när han förhandlade om en förlängning i klubben fick Engström bara ett skambud av Boden.
Då beslutade han sig för att vända hem till Piteå IF.
Men där uteblev lyftet och Andreas fotbollskarriär nådde vägs ände.
– Upp till 17-18 års ålder var jag riktigt bra. Ibland snöar man in och börjar tänka ”var jag så här bra och fick ut så här lite?”
Nu har Andreas Engström inte spelat fotboll på tre år. Istället fiskar han och försöker bedriva ett stillsamt liv vid sidan om.
Han har även tagit lite hjälp av folk vid sidan om och inlett en utredning mot sitt humör.
– Jag har ju påbörjat en utredning som jag kommer göra färdigt, och jag tror ju att jag har någon form av adhd. Det kan jag säga ganska säkert. Tyvärr så skulle jag ju redan i tidig ålder genomgått utredningen. Jag agerar överdrivet på vissa saker där andra tänker ”hur kan han bli så ledsen eller så arg för det där.” Men för mig är det svart eller vitt. Det finns inget mellanting.
Den tidigare supertalangen känner sig idag nöjd med livet och har nu varit nykter i snart ett år. Något han vill fortsätta med.
– Jag har förstört tio år av mitt liv på grund av alkohol, så idag dricker jag inte. Sedan får tiden utvisa hur det blir i framtiden. Men just nu mår jag bättre av att vara nykter.
– Jag känner väl att jag inte vill vara i centrum hela tiden utan jag vill vara en ganska anonym Svensson. Jag vill inte vara den där supertalangen med dåligt humör som söp bort alltihop.
Andreas Engström berättar ivrigt om att han gärna vill arbeta med barn och ungdomar i framtiden eller föreläsa.
– Jag vill avskräcka dem från alkohol och sådana grejer i tidig ålder. Det är mitt mål i livet. Att få folk att inte gå i mina fotspår. Det eller att få föreläsa om just detta hade varit kul.
Och sedan var det ju de där med att hellre vara ökänd än okänd..
– Jag kan lova att det inte stämmer. Prova att gå i mina fotspår så får ni se att det inte är så jävla kul att vara ökänd. Var man än går vet folk vad man gjort och vem man är.