– När jag växte upp i Kiruna så handlade allt om landhockey. Det fanns inget annat för mig. Jag tror att det gav en bra grund till mig och många andra spelare och det födde en hel del kreativitet.
I dag känns vägen från gatan i Kiruna till SHL-arenorna som en väldigt lång transportsträcka, men enligt Skellefteås tränare Hans Wallson så är den kortare än vad som kan tyckas.
– Jag fick grunderna på gatan och på uterinken och det är ju det jag använder mig av i dag. Ju äldre och sämre jag blev som spelare desto mer intresserad av att utbilda andra spelare blev jag. Trots det hade jag aldrig en tanke på att bli tränare.
Som spelare var han känd som en av de mera fruktade målskyttarna vilket är lätt att förstå när du tittar i statistiken. Han gjorde inte mindre än 337 mål under sin karriär. Om det var därför han fick chansen är inte självklart, men det var en före detta motståndare till honom som ringde för att erbjuda honom hans första tränarjobb.
– ”Dallas” (Robert Dahlroth, back i Boden) ringde och frågade om jag var intresserad av att komma till Boden och träna juniorlaget och där började allt.
Dryga 15 mil längre söderut hände lite saker och på nytt var det en gammal bekant som hörde av sig.
– Jag hade träffat Lasse Johansson (nu general manager i Skellefteå AIK) i Kiruna och nästa gång jag hörde av honom så hade han flyttat till Skellefteå för att ta över J20-laget. När sedan föreningen blev utan sportchef så hoppade Lasse på där och ringde mig för att kolla om jag var intresserad av att komma till Skellefteå och hälsa på.
Besöket ledde till att Wallson nappade på Johanssons erbjudande och helt plötsligt var han ansvarig för J18-laget Skellefteå AIK. Där och då startade resa som i dag sju år senare har tagit Wallson genom J18 och J20 till toppen i hockeysverige.
– Precis som spelarna i juniorlaget drömde om sina karriärer började mina tankar på att leda ett seniorlag gro, säger Wallson.
Och chansen skulle komma för strax före slutspelet 2013 kom ett samtal som skulle förändra hela Wallsons vardag.
– Jag vill först säga att det inte var något jag önskade att man plockade bort dåvarande huvudtränaren (Anders Forsberg), men jag är född i en förening med allt vad det innebär och när föreningen kallar så kommer du. Så när Lasse frågade så fanns det inget annat svar än det jag gav. Jag såg det aldrig som en chans för mig själv, utan som något jag bara skulle göra.
Blev du orolig när frågan kom?
– Inte orolig. Jag hade kunnat säga nej, men valde att hoppa på tåget. Det första jag får höra var att det var första gången i SHL som en serieledare byter tränare och det gjorde ju inte saken lättare. Mediadrevet efter min första match (seger med 5–3 borta mot Linköping) var det värsta jag har sett och det var en tuff start, säger Wallson och skrattar lätt.
Redan samma vår som han tog över i båset fick han höja bucklan i Coop Norrbotten Arena efter fyra raka segrar i finalen mot Luleå. Året efter var det dags igen och då stod Färjestad för motståndet. Det blev ytterligare fyra raka till guldet, men trots det har Wallson svårt för att känna tillfredställelse.
– Jag har svårt att njuta just nu. För mig finns bara nästa dag, nästa träning och nästa match. Jag får väl börja titta bakåt när orken och drivet att jobba på den här nivån försvinner. Då kanske jag kan börja njuta på allvar, men jag vet inte.
Varför tror du att du har lyckats som tränare?
– Livet är en resa och jag har träffat mycket människor under min karriär. Jag fick lära mig som 16-åring när jag flyttades upp i IFK Kirunas A-lag att lyssna för att lära. Jag har sedan dess lyssnat och lyssnat och givetvis har jag lärt mig väldigt mycket.
Vilken av dina tränare har haft störst inflytande på dig?
– Den tränare som jag tror att jag har lärt mig mest av är Freddy Lindfors och jag vill tro att jag har samma hockeyfilosfi som Freddy. Sedan tror jag att målvaktslegenden Nikolaj Pushjkov lärde mig mycket och givetvis formade Hilding Töyrä mycket av mig då han var min första riktiga tränare.
Hur viktig är tiden utanför ishockeyn?
– Den är extremt viktig och har blivit viktigare och viktigare. Vi har vunnit två raka guld och med det har trycket från media och supportrar ökat, men det är en del av spelet som jag inte ryggar för.
Är du privat på sidan av ishockey?
– Det är svårt här i Skellefteå. Går jag och handlar på Konsum så tar det ofta upp mot två timmar innan jag är hemma igen för så många vill snacka hockey.
Kan du ranka dina säsonger som tränare?
– Förra året var extremt tuff. Slog vi ett felpass så började alla snacka om kris i Skellefteå AIK. Förlorade vi så var skeppet på väg att sjunka, men i slutändan så fixade vi guldet i alla fall. Det var skönt.
Nu går racet mot ett tredje raka SM-guld vidare, men efter tre matcher så leder Växjö med 2–1 i matcher.