Den 8 augusti 1982 föddes Viktor Fasth i Kalix. Som treåring gick flyttlådorna till hans pappas hemort Vänersborg där han växte upp. Han återvände norrut igen när han kom in på Luleås hockeygymnasium och spelade merparten av matcherna med Brooklyn Tigers i division 2.
När studietiden var över var intresset från klubbarna i de högre divisionerna svalt och Fasth flyttade tillbaka till Vänersborg igen för spel i division 1 som sedan blev division 2. Via Tingsryd hamnade han till slut i Växjö och allsvenskan inför säsongen 2007–2008. Efter en lyckad säsong fick han göra debut i högsta ligan med AIK, 28 år gammal.
Det slutade med succé. AIK nådde semifinalspel och Fasth utsågs till ligans bäste målvakt säsongen 2011 och 2012.
Vägen till toppen har varit lång och krokig för Fasth. Och när det gäller vilket län hans hjärta klappar mest för finns det inget klockrent svar.
– Jag har en bra relation till Norrbotten. Min fru kommer från Luleå så vi brukar vara uppe under somrarna och hälsa på. Jag har också släktingar på Seskarö.
Ser du dig själv som norrbottning eller västgöte?
– Svår fråga. Jag har vuxit upp i Västergötland så det är där jag känner att jag har kommer ifrån, men samtidigt har jag mina rötter uppe i Norrbotten och har starka band dit. Mamma är från Haparanda så jag känner delaktighet i båda två.
Efter tiden i AIK tog han NHL och topplaget Anaheim med storm, vann sina första åtta matcher och skrev ett nytt drömkontrakt värt cirka 36 miljoner kronor.
Men den andra säsongen blev han skadad, opererades för ett ljumskbråck och byttes bort till bottenlaget Edmonton Oilers. Där lyckades han inte ta förstaspaden från Ben Scrivens och i somras kritade 33-åringen på för KHL-topplaget CSKA Moskva.
Nu har nästan halva säsongen gått och Fasth trivs i sitt nya lag – om än livet har förändrats.
– Det är lite annorlunda än vad man är van med, men vi trivs bra. Det har gått bra för laget så det underlättar allt. NHL är en äldre liga och det märks runtomkring, men KHL är en god bit på vägen, säger han och fortsätter att berätta om livet utanför isen:
– Det är ganska stor skillnad. Det är mer fritt i Nordamerika för oss hockeyspelare när det gäller hur vi lever vid sidan om. I KHL måste vi sova på basen, ett slags hotell, dagen innan hemmamatcherna så det är lite annorlunda.
Flytten har också inneburit en ny utmaning. I laget finns nämligen tre målvakter som slåss om speltid. Såväl han som ryske landslagsmålvakten Ilja Sorokin och Stanislav Galimov har stått nio matcher var.
– Det är en märklig situation. Alla tre är kapabla till att spela bra. Så det gäller att infinna sig i situationen och spela så bra som möjligt.
Vill du tillbaka till NHL?
– Absolut, om chansen skulle komma skulle jag jättegärna spela där igen. Det kan jag inte sticka under stol med. Vi trivdes jättebra där och jag skulle ljuga om jag sa något annat.
Det är drygt tre år sedan Viktor Fasth senast spelade i landslaget. Nu är han tillbaka i den blågula tröjan och vaktade målet när Sverige spelade den första matchen av Karjala Cup.
Stora målet är VM som spelas i Moskva – Fasths nya hemstad – senare i vår.
– Det hade varit kul. Hockeyn är stor i Ryssland så det hade man velat uppleva.
När det gäller relationen till de andra norrbottningarna i Tre Kronor är känslorna delade. Fasth och Omark har nämligen ställts mot varandra i KHL i höst.
– Han hängde ett på mig...ett jävla hopslag...turmål...men vi lyckades vinna ändå så det kan jag ge honom (skratt). Nu får vi spela med varandra så det är kul.