Det finns väldigt många svenska idrottsstjärnor som förtjänar att hyllas. Jag har för några sidor sedan skrivit ett reportage om en av dem.
I dag är det dock inte Charlotte Kalla jag ska hylla.
Det är inte Zlatan eller Henrik Stenson heller även om jag utan problem skulle kunna bränna av en hyllningstext till dessa herrar också.
Nej, i dag ska jag hylla den person jag kanske njuter allra mest av att få berömma. Min absolut största förebild under min för korta och för dåliga karriär som hockeyspelare. Ni vet vem jag pratar om.
För ungefär tre år sedan åkte jag och min kompis Andreas Vikberg över till USA. Dels för att hälsa på Andreas halvsyster som studerade i New York, men såklart passa på att "turista" lite också. I vårt fall – se sport.
Efter att ha börjat resan med New York Islanders mot Washington Capitals där vi inte hade några större problem att få biljetter började nu den stora utmaningen. Få biljetter till New York Rangers mot Tampa Bay Lightnings. Det slutade med att vi stod utanför Madison Square Garden (Rangers hemmaarena) och letade hederliga grabbar som ville sälja biljetter.
När de första biljetterna vi köpte för drygt 800 kronor visade sig vara falska var både Andreas och Linnea (Antes halvsyster) på väg hem igen med mindre lyckliga ansiktsuttryck.
Jag vägrade gå därifrån.
Det slutade med att vi fick tömma våra konton och köpa tre nya biljetter och hoppas på bättre lycka denna gång. Vi kom in.
Väldigt mycket fattigare satt vi ändå där och såg matchen. En spelare gjorde det värt, trots vårt ekonomiska missöde. En målvakt. En kung – av New York. Han heter Henrik Lundqvist.
Jag minns att jag önskade att Rangers skulle vara bättre så att den nu 32-årige svensken skulle få slåss om Stanley Cup-guldet.
Nu är Rangers och framför allt Henrik Lundqvist där.
Rangers slog i gårnatt Montreal Canadiens med 1–0 och därmed slog man ut Canadiens med 4–2 i matcher. Är det någon jag skulle vilja ha en intervju med efter Rangers seger så är det – Rene Bourque.
För er som inte läst om händelsen så vann Montreal den femte matchen i semifinal-serien med 7–4. Henrik Lundqvist blev utbytt och Rene Bourque gjorde tre mål i matchen. Direkt efteråt gick han ut i media och ifrågasatte Henrik Lundqvist. "Alla pratar om att Lundqvist är så bra, men har han varit bättre än vår Tokarski (Montreals målvakt) i den här serien? Jag tycker inte det", sa Bourque till Sportbladets Per Bjurman.
Som jag skrattade när jag läste citatet. Att han inte begriper att man kan inte säga så om Henrik Lundqvist är ju helt otroligt. Att "King Henrik" ska göra en dålig match till mot Bourque och Montreal efter ett sådant uttalande finns inte på världskartan.
Mycket riktigt.
Henrik Lundqvist håller nollan i nästa match och skickar hem Bourque medan han själv glider till Stanley Cup-final.
Alltså, karln kliver fram varje gång det gäller. Varje gång. Jag tror ingen annan målvakt i världen hade kunnat ta Rangers till final som Lundqvist har gjort det.
Om "kungen" skulle få lyfta bucklan efter finalen så måste han bli bekräftad som en av de asbolut största burväktarna världen skådat. Då kanske han till och med, håll i hatten nu, kan bli nominerad till ett pris på den svenska idrottsgalan.
Vad jag hade frågat om jag fick intervjun med Rene Bourque?
– Blir det chips eller popcorn när du och Dustin Tokarski ska se Henrik Lundqvist spela Stanley Cup-final från tv-soffan?