Under förra säsongen exploderade unge Christian Jaros karriär.
– Allt gick så snabbt. Jag startade med J20, fick spela med A-laget, junior-VM och Slovakiens landslag. Det kändes som jag var på en flygplats varje dag.
Det blev till slut 105 matcher i olika tröjor och slutade med att han blev draftad av NHL-klubben Ottawa Senators.
Sommaren har han tillbringat där allting en gång startade. I Kosice, Slovakien.
– När jag var liten, kanske tre år, hade jag astma och det var faktiskt min doktor som rekommenderade mamma att jag skulle spela ishockey eller simma.
Det gjorde även Christian Jaros tre år äldre bror Igor och för att spara pengar fick minstingen ta över det Igor växte ur.
– Jag fick ärva allting efter min bror. Skridskor, skydd, klubba allting. Även om de inte passade perfekt, säger han och ler.
När det inte var ishockeyträning spelade bröderna landhockey mot och med varandra och det slutade ofta på samma sätt.
– Det blev bråk. Vi har slagits många gånger med varandra, men han var större och starkare än mig och vann nästan varje gång (skratt).
För två år sedan beslutade sig Christian Jaros för att flytta till Sverige och uppfylla sin dröm att bli ishockeyproffs.Redan säsongen därpå fick han prova på A-lagsspel med Luleå Hockey.
– Det var en bra säsong för mig. Naturligtvis var det ett stort steg att spela mot män. Man måste spela enklare, spelet går snabbare och alla är starka. Men det kändes bättre för varje dag som gick.
Han har två stora mål med den här säsongen. Ta en ordinarie plats i Luleå och vinna guld igen.
– Att vinna CHL var galet. Jag var så nervös inför matchen och när jag såg hur mycket folk det var på läktaren. Men efter första bytet släppte allt och det var en härlig känsla. Firandet med fansen efteråt var riktigt häftigt.
Hur är din relation med supportrarna?
– De är grymma. Jag stod en match med klacken och hejade fram laget. De var jättesnälla mot mig och började ropa: Hooligan, hooligan, säger Christian Jaros som fått sitt ansikte på en t-shirt med texten hoo-ligan.
Blir det fler matcher på ståplatsläktaren?
– (Skratt) Helst är jag på isen. Men jag kommer alltid vara en av Hoo-ligan.