Videon är inte längre tillgänglig
Vid första anblicken är det lätt att placera Filip Gustavsson i ett äldre ålderspann än vad han verkligen är. Närmare 190 centimeter lång och 85 kilo tung, med en skäggväxt som många i A-laget inte kommer i närheten av. Men när han stannar kvar längst av alla efter isträningen för att plocka puckar tillsammans med Linus Nässén, född 1998, blir det uppenbart hur ung han egentligen är.
Trots sin ringa ålder är det 17-åringen som har varit Luleå Hockeys reservmålvakt under slutdelen av säsongen och mycket tyder på att han är tränarnas andrahandsval även under slutspelet.
– Det var mycket mer än vad jag kunde drömma om innan säsongen. Allting har gått väldigt snabbt. Nu sitter jag och drömmer om att få chansen att kliva in och bli matchvinnare i slutspelet, det känns overkligt, säger han.
För Filip Gustavsson började målvaktskarriären som sjuåring hemma i Kåge utanför Skellefteå. Tillsammans med Lillebror Melker och deras pappa Marcus, stod de ofta och sköt på ett innebandymål, men kände att det behövdes någonting mer.
– Vi brukade tävla i prickskytte, men efter ett tag så ville vi ha en målvakt också och då blev det att jag tog på mig den rollen. Sedan blev det bara mer och mer och jag tyckte det var hur kul som helst.
Efter guld i TV-pucken med Västerbotten, där Filip Gustavsson också blev utsedd till TV-puckens bästa målvakt, gjorde han den förbjudna flytten från Skellefteå till Luleå. Det stora skälet var målvaktstränaren Linda Blomqvist som han hade kommit i kontakt med tidigare.
Men i Luleå har det inte blivit några fler slutspel. En enda slutspelsmatch är han noterad för, årets åttondelsfinal mot Skellefteå i J20-slutspelet. Desto fler har det blivit i landslaget där han hade bäst räddningsprocent av alla målvakter när Sverige vann U17-brons förra året. Och i höstens Hlinka Tournament med U18-landslaget blev han stor matchhjälte i både gruppspelet och semifinalen mot Finland, där han imponerade stort på talangscouterna från NHL.
– Avgörande matcher är speciella. Det är mycket press, men för mig brukar det bara innebära att det blir ännu mer fokus. Det brukar gå bra för mig i de matcherna och jag tror att det skulle gå bra om jag fick chansen nu i slutspelet. Det är väldigt bra spelare som jag har framför mig också och de gör det lätt att spela också.
Hur brukar du tänka inför avgörande matcher?
– Det gäller att försöka tänka positivt. Visst det kan gå dåligt, men jag vill ju se mig som matchvinnare. Det är därför jag älskar att vara målvakt. Du är alltid i centrum och får ofta en avgörande roll. När du spelar så är du på isen hela tiden, till skillnad mot utespelarna som byter efter 30 sekunder. Det är fantastiskt att ha den möjligheten.
Speciellt muntra var däremot inte tankarna inför SHL-debuten mot HV71 i november den här säsongen. När telefonsamtalet kom, dagen innan matchen, satt Filip Gustavsson i skolan och efteråt var det omöjligt att koncentrera sig på lärarens lektion.
– Jag jagade upp mig ganska mycket och gick väl runt med en puls på 190 i typ en dag. Tankarna snurrade på rätt bra. Tänk om jag släpper in åtta mål? Kommer jag bli utbuad? Det var ganska många negativa tankar. Samtidigt tänkte jag hur det skulle vara om jag skulle spika matchen och hålla nollan i debuten. Det hade varit helt otroligt. Men det var ju mycket jag var rädd för också.
Hur tyckte du att det gick?
– Det gick helt okej. Jag kunde väl ha tagit det andra målet, men helt okej måste jag säga. Det var väldigt roligt.
Var det samma tankar inför den andra matchen när ni mötte Örebro?
– Nej, då var jag mycket mer avslappnad. Det var ju en bortamatch och jag kände ingen i publiken utan det var bara att gå in och spela. Laget hade ju gått ganska tungt då, men då hade jag en bra känsla och fick enormt bra hjälp i den matchen.
I januari skrev han på ett juniorkontrakt med Luleå Hockey och har sedan dess tränat kontinuerligt med A-laget. Något som har fått vissa konsekvenser för skolgången.
– Jag har inte klarat skolan här på slutet när det har blivit mer med A-laget så jag har hoppat av några kurser och går bara skola måndagar och fredagar. Det blev för tungt för mig att kombinera både skolan och ishockeyn när vi tränar dagtid.
Filip Gustavsson säger att det inte var ett helt lätt val att hoppa av det ordinarie programmet, men ett måste om han ska få leva sin dröm.
– Det måste vara världens bästa jobb. Gå upp åtta på morgonen, käka frukost, få träna och umgås med en andra familj hela dagarna. Jag tycker det är hur kul som helst och försöker njuta varje dag samtidigt som jag ska göra allt jag kan för att få fortsätta.
Samma månad, januari, släpptes också den näst sista rangordningslistan inför sommarens NHL-draft. Där ansågs Filip Gustavsson vara den bästa målvakten i Europa och spelet sedan dess lär inte ha försämrat hans möjligheter att väljas i juni.
– Det har varit några scouter och pratat med mig under säsongen, men det är ingenting jag tänker på nu. Självklart vore det roligt att bli vald, men det blir nog mer kring det efter säsongen. Nu går jag bara och väntar på att slutspelet ska börja.
Vad frågar scouterna?
– Det är mer personliga frågor. Vad man är för person och hur man ser på sig själv. Ganska grundläggande frågor, men de vill väl bara se till så att man är en reko person och ingen mördare (skratt).
Har du något drömlag som du hoppas ska ropa upp ditt namn?
- Nä, inget drömlag direkt. En varm stad hade ju inte varit helt fel, men samtidigt åker jag dit för att spela hockey så det spelar mindre roll.