Bill Sweatt var en av Luleå Hockeys stora stjärnvärvningar inför den här säsongen, men laget har fått klara sig utan amerikanen under större delen av säsongen.
Det började med att forwarden drog på sig ett matchstraff och blev avstängd i två matcher. När han var tillbaka väntade rivalerna Skellefteå i Skellefteå Kraft Arena och det var där som skadan uppstod.
– Jag fortsatte att köra mot Karlskrona och Örebro, men det blev bara sämre och sämre. När jag sköt ifrån ordentligt, eller om jag gick in i närkamp så fick jag en riktigt, riktigt skarp smärta. Det blev sämre och kom till ett läge där jag inte hade någon kraft i mitt högra ben och inte kunde åka skridskor, säger Bill Sweatt.
Under större delen av oktober försökte läkarteamet i Luleå Hockey att lokalisera skadan. Först pratades det om en sträckning och att det skulle handla om höftböjaren. Samtidigt pendlade 27-åringen mellan vila och träning, men också mellan att vara smärtfri och ha ont. Efter sex veckor fick han äntligen beskedet att det handlade om en bristning i magmuskeln och kunde inrikta rehabiliteringen efter det.
– Det har varit frustrerande. Under en lång tid visste vi inte vad det var och det kändes som att jag gick bakåt istället för framåt. Jag trodde aldrig att det var ljumsken, utan smärtan låg vid de nedre magmusklerna. Sedan hittade vi till slut vad det var för skada och jag hade ett par bra dagar, gjorde ett försök och det blev sämre igen. Det har varit lite som en berg- och dalbana. Nu känns det betydligt bättre. Jag är inte återställd, men det blir inte sämre när jag anstränger mig, säger Bill Sweatt.
Under måndagens träning deltog han i alla övningar och var en av de sista spelarna som klev av isen. Beskedet efteråt var positivt.
– Jag är redo att köra och kommer göra ett försök, sedan får vi se hur det känns, säger han och ler.
Du ser lättat ut, hur känns det att förbereda sig för match igen?
– Lite nervös faktiskt, i och med att det är första matchen på två månader och det är mitt i säsongen. Det kommer nog ta ett par matcher innan jag är inne i tempot, men jag skulle säga mer förväntansfull än nervös.