På torsdagen blev det stor uppståndelse när Jonathan Hedström släppte sin självbiografi "Jonte – Rakt från hjärtat", skriven tillsammans med Jonas Fahlman.
Anledningen var att den före detta Luleåspelaren berättade om hur det gick till när sportchefen Lars "Osten" Bergström försökte att få någon annan klubb att ta över "Jontes" kontrakt.
I boken står det bland annat:
"Jag fick höra att om jag blev kvar i Luleå under resten av min kontraktstid så skulle jag inte få spela hockey längre utan istället få göra saker som ”Osten” uppenbarligen såg som väldigt nedvärderande, att städa läktare och toaletter eller att steka hamburgare".
"Han sa till mig att jag hade förstört en massa i laget, att alla lagkompisarna hatade mig och att de ville att jag skulle iväg".
När Kuriren träffar Jonathan Hedström vid boksigneringen i Skellefteå står han fast vid orden.
– Jag står för det som står i boken och det är min version av det som har hänt. Det var så jag blev behandlad av honom och det var jättetråkigt, men man får inte glömma att jag har haft jättefina år i Luleå också, säger han.
– Det är inte något mot klubben utan det handlar om dispyten jag hade med honom framför allt.
I boken framkommer att en stor del av anledningen handlade om hans ätstörningar som började när forwarden spelade i Nordamerika och som har förföljt honom sedan 2006.
– Jag mådde väl som sämst under Luleåtiden. Både fysiskt och psykiskt. Jag presterade inte för fem öre och det sticker jag inte under stol med. Han ("Osten") gav mig ett bra kontrakt och då ska jag prestera, säger han.
– Det är så det funkar och det är den världen vi lever i och då kanske man glömmer bort att jag är människa också. Han gick väl kanske lite till överdrift, jag presterade inte heller och då blev det som det blev.
Vid boksigneringen ler Jonathan Hedström ofta och morsar på bekanta ansikten. Enligt honom själv mår han bättre i dag och har fått kontroll på sjukdomen. Mycket tack vare den hjälp han har fått från ätstörningskliniken under sommaren. Men samtidigt är det inte första gången som "Jonte" känner sig frisk.
– (Skratt) Ja, jag har sagt det snart 100 gånger. Sedan har det kunnat gå en vecka eller en månad så har jag varit tillbaka igen. Men det här är en sjukdom som jag förmodligen kommer få leva med resten av mitt liv och det börjar jag bli medveten om nu.
– Äta ska ju vara en njutning och inte ett straff. Men för mig är det en kamp, jag ska inte säga varje dag, men återkommande.
Boken blir också en punkt på en 20 år lång seniorkarriär.
– Nog hade jag kunnat fortsätta att lira, men samtidigt är det den här sjukdomen som allting bottnar kring och jag måste först göra upp med det här och sedan gå vidare. Men jag tror inte det blir någon mer hockey.
Vad tänker du när du ser tillbaka på din karriär?
– Det är ju de positiva stunderna man har haft. Framför allt proffsåret 2004/2005, hela det året var ju bara roligt. Sedan VM-turneringar jag har fått vara med på, första året i NHL och den första tiden i Luleå var helt underbar, säger han och fortsätter:
– Jag tycker jag har haft en hyfsad karriär ändå. Det har varit många roliga år, härliga resor, jag har fått se mycket och träffat grymma människor. Det jag tycker är tråkigt är att det blir det negativa i boken som lyfts upp och inte det positiva.
Vad ska du göra nu då?
– Jag har sökt lite jobb på några gym här inne i stan och hoppas få veta mer inom kort. Genom åren har man ju lärt sig lite om kost och hälsa, tyvärr lite mer om det sjuka hållet men jag tror att jag har mycket att lära ut.
– Vi har köpt hus här i Skellefteå nu och blir kvar här, än så länge, säger han och avfyrar samma fnissande skratt som har avslutat många intervjuer under en framgångsrik hockeykarriär.