Videon är inte längre tillgänglig
När den 196 centimeter långe backresen kommer gåendes i ishallens katakomber tittar han sig runt med en beundrad min.
Mycket har hänt sedan han lämnade klubben och staden för sex år sedan.
– Det är lite konstig känsla att gå här under läktaren. Omklädningsrum och allting är helt nytt jämfört med när jag var här sist. Det här ska bli roligt, säger han med ett leende.
Ögonen på honom lyser – det är nästan som ett barn på julafton. 29-åringen nickar instämmande.
– När jag kom in i hallen kände jag bara: "Fy fan vad roligt det här ska bli", säger han.
Senast det begav sig var hemmaborgen fortfarande inte färdigrenoverad – numera är det en helt annan arena och atmosfär. Per SavilahtiNagander har längtat efter den här stunden.
– Senaste åren har jag känt att det skulle vara skönt att komma hem och ha ett normalt liv. Tjejen har ju bott kvar i Luleå hela tiden och det har känts som att det var dags att tänka på familjen, säger han.
Precis som arenan har backen förädlats sedan sist. Efter två säsonger i allsvenskan med AIK och fyra i finska Saipa har den gänglige backen haft en uppåtgående utvecklingskurva.
– När jag var här sist handlade det mest om att slå i vägen pucken när jag fick den, säger han.
Nu är det annorlunda. SavilahtiNagander har tillhört finska Saipas tongivande backar i SM-liiga och har växt ut till en respekterad spelare i grannlandet. Självförtroendet går hand i hand med utvecklingskurvan.
– Självförtroendet har vuxit. Numera vågar jag hålla i pucken mer och har lättare att hitta ett bra förstapass. Förr kunde det räcka med ett pass efter sargen, säger försvararen när han jämför skillnaderna mellan 2008 och 2014.
Även om 29-åringen alltid har haft drömmen att återvända till Luleå har han velat vänta in rätt tidpunkt.
– Jag har inte känt mig redo att komma. I början ville jag prova elitserien i någon annan klubb och komma hem och visa att jag duger.
Luleåprodukten debuterade i sin moderklubb redan som 17-åring och hade vid den tidpunkten redan några juniorlandskamper på meritlistan. När Per SavilahtiNagander minns tillbaka är det inte enbart goda minnen. Han minns att självförtroendet inte var det bästa, till viss del beroende av kraven utifrån.
– När jag var här förut blev jag påverkad och helt nere av att läsa det som stod i tidningen. Jag kunde inte sova och allt sånt där, säger han.
Under åren utanför länet har han lyckats hantera fansens och medias krav bättre.
– I Finland har det inte varit något problem eftersom jag ändå inte fattar någonting. Nu har jag lärt mig att jag inte kan bry mig om vad alla andra tycker, säger han.
– Nu är jag beredd. Jag är äldre och har lättare att ta saker med en klackspark. Jag måste lyssna på lagkamraterna och tränarna – deras åsikter är det enda viktiga.
I slutet av januari fick Per SavilahtiNagander det där telefonsamtalet han länge hade väntat på. Innan jul hade hans agent sagt att Luleå Hockey var intresserat – men det var först när det ringde i telefonen som han på allvar vågade hoppas på en återkomst.
– "Sugna" är ett jättelitet steg mot ett kontrakt. Men sen ringde "Osten" och då blev jag jävligt glad. Efter fyra år i Finland kändes det dags att prova på något nytt och Luleå var perfekt.
Sen var det den där puck out-utvisningen som verkar följa honom hela livet. Situationen utspelade sig under förra sejouren i Luleå Hockey och backen skiner upp direkt när den kommer på tal.
– (Skratt) Jag kommer ihåg det väl. Det var en bortamatch mot Leksand.
Luleå hade boxplay, fyra mot fem-spel, när den högerfattade backen klev in på isen.
– Vi hade Roger Rönnberg som tränare och han sa: "Tänk på att inte skjuta över plexit i boxplay". Jag sa bara: "Nej, inte är det någon fara, inte kommer det hända".
Luleå vann efterföljande tekning och pucken hamnade vid SavilahtiNaganders klubblad. Backen pangade i väg ett slagskott från egen zon. Resultatet blev, minst sagt, minnesvärt.
– Sen small det (skratt). Pucken bara steg, steg och steg och gick över kortsargen på andra sidan (rinken) och jag blev utvisad, säger han.
– Den är ganska rolig. Det är många som säger: "Har du gjort någon mer puck out från egen zon?". Det är en upplevelse att minnas – mina polare påminner mig alltid om min puck out-utvisning.
Nu, sex år senare, är Per SavilahtiNagander redo att skapa nya minnen.