Vi träffar Luleå Hockeys tränare bland böckerna i Kulturens hus.
Det här han håller till när livet inte kretsar kring bågar, presspel och zoner.
På biblioteket gillar han att sjunka ner i fåtöljen vid fönstret, blicka ut över Norra hamn och läsa om andras framgångar.
– Jag läser inte speciellt mycket facklitteratur kring ledarskap, men jag tycker det är intressant att läsa om vägen bakom att just den personen har lyckats. Det inspirerar mig, säger Joakim Fagervall.
Varför biblioteket?
– Jag var ganska lat i skolan och tycker om att läsa och lära mig nya saker. Dessutom tror jag det är viktigt att få koppla bort ishockeyn också. Tidigare var det bara hockey, även om jag var ledig. Kunde jag se fem matcher så gjorde jag det, gärna live också.
Inspirationen hämtar han också från andra delar i livet.Till exempel från tidiga 20-årsåldern när han tog beslutet att ta anställning inom försvarsmakten.
– Jag jobbade som byggnadsarbetare just då och var i ett skede i livet där jag funderade över vad jag ville göra. Ledarskap var någonting som lockade, hockeyn ville jag fortsätta med, ett tag funderade jag på att bli polis, men hamnade i det militära. Det var ett gamalt befäl som ringde upp och frågade om jag var intresserad av att göra en utlandsmission. Det lockade och var rätt tid i livet, säger han.
Under sex och en halv månad tjänstgjorde Joakim Fagervall, som minröjare i Libanon. Efter uppdraget hann han knappt återvända till Sverige innan det var dags för nästa resa.
– Jag åkte till Makedonien. Jugoslavien var i ett speciellt skede. Vi var nio grabbar som bodde i tält i en bergsskreva och bevakade en gräns. Det var ett tuffare klimat rent väderleksmässigt då vi åkte mitt i vintern, det var också en väldigt intressant period.
– Vi nio lärde känna varandra otroligt bra och jag fick en stor förståelse för gruppdynamik, hur det är när det fungerar bra och hur det är när det fungerar mindre bra. Det var en väldigt lärorik tid. Nio oerhört intressanta månader.
En av erfarenheterna var insikten av hur personer agerar i stressade situaitoner och vad som är viktigt att tänka på i sådana lägen.
– Det finns alltid folk i en grupp som tar till flykt. Människor som tar den enkla vägen ut och ställer sig på sidan. Det var väldigt uppenbart när vi var i Makedoninen och var en liten grupp. Hade en person fallit ur ramen så hade det spruckit direkt. Det fungerar inte och det är samma sak i ett hockeylag. Om det händer är det viktigt att putta in den personen igen och göra det tydligt att alla behövs och varför. För börjar någon spela ett solospel i en grupp, då går det väldigt snabbt utför.
Innan han började arbeta med ishockey på heltid hade Joakim Fagervall en tjänst på ett behandlingshem i Småland. Ledarskap och utveckling är alltid någonting som har lockat honom och att det finns många olika sätt att leda på blev han varse om under tränarsejouren i ryska Molot-Prikamie Perm.
– Vi kom dit lite naiva och trodde att vi skulle kunna föra in ett svenskt ledarskap. Att vi skulle föra in en känsla av att få alla att känna gemenskap och att arbeta som en grupp, men det var helt fel med facit i hand. Vi fick ändra oss ganska snabbt och hitta ett mer ryskt sätt att leda på. I Sverige skulle vi nog kalla det ganska föråldrat ledarskap. Det gick ut på att vara förbannad från det att man klev upp tills att man gick och lade sig igen. Då var det som bäst i laget.
– När vi straffade laget efter en förlust så blev det ännu bättre i matchen efteråt, medan om man belönade spelarna så kunde de gå ut och festa och nästa match blev det bara sämre.
Tillbaka till böckernas värld.
Eftersom Joakim Fagervall är verksam inom idrotten är det lätt att snegla på andra sportframgångar. Som exempelvis Gunde Svans självbiografi, eller alla tusentals texter som har skrivits om Charlotte Kalla.
Men när han ger ett exempel på hur en bok som inspirerat honom kommer svaret något oväntat.
– Ta exempelvis Djingis Khan. Alla ville ha ihjäl honom. Och när alla trodde han var som mest sårbar så erövrade han mest.
Djingis Kahn grundlade ett av världshistoriens största sammanhängande imperium, mongolväldet, och är också känd som en av de råaste erövraren i världshistorien.
Hur inspireras du av Djingis Khan?
– Nu var det bara ett exempel eftersom det är en bok jag nyligen läst, men jag tänker lite så. Jag vill erövra varje match. Och det här kanske låter korkat med tanke på situationen som vi är i, men jag tror också att vi kommer vinna segra.
– Utåt sätt kanske det är fel att säga att jag triggas av motgång, för då tror folk att jag söker motgång och det gör jag inte. Men när det är tufft så blir jag väldigt klartänkt. Jag missar inte en lukt. I de perioderna känner jag mig så vass, så taggig, så jävla bra och tänker bara. Jag ska visa er.