Joel Lassinantti hade hoppats på att vara redo för spel den här veckan, men ett nytt bakslag tvingar honom att vila från is ännu en gång.
Förra veckan stegrades intensiteten på träningspassen för LHF-målvakten och i måndags var planen att belasta muskeln ännu hårdare. Men när Filip Gustavsson tvingades att kliva av mitt under träningen fick 22-åringen stå mer än planerat och då blev belastningen för hög.
– Det kändes ganska bra till en början, men i slutet på träningen kändes det inte alls bra. När jag anstränger muskeln hårt och får syra så blir det drastiskt sämre, sedan efter några timmar känns det mycket bättre igen. Jag har aldrig varit med om någonting liknande, säger Joel Lassinantti.
Eftersom skadan vägrar att läka har målvkaten genomgått en undersökning med magnetkamera i Umeå förra fredagen. Nu väntar han och klubben på att svaret ska komma så de kan fortsätta att rehabilitera höftböjaren.
– De sa att resultatet skulle komma i början av den här veckan, men jag tycker att början snart börjar vara slutet så jag hoppas det kommer den här veckan i alla fall (skratt), säger Joel Lassinantti och fortsätter:
– Jag tror inte att resultatet på magnetkameran kommer visa någonting annat än vad vi har trott, utan det är mer för att bekräfta. Så vi har någonting att gå på och så vi jobbar på rätt sätt. Det känns ändå som vi är på rätt väg.
Det värsta med skadan är inte smärtan – utan ovissheten.
– Ingen vet hur länge det kommer ta. På morgonen när jag vaknar kan det ibland kännas riktigt bra och jag har flera gånger tänkt att nu kan jag köra. Sedan går jag på is och då kommer samma symtom tillbaka.
– Egentligen hade det var enklare om jag hade brutit benet för då hade jag vetat exakt hur länge jag hade blivit borta. Jag hade hoppats kunna säga att jag är redo nu, men tyvärr kan jag inte det.
Problemen har han dragits med under större delen av säsongen, men eftersom han bedömdes vara helt frisk under en period är det någonting som förbryllar expertisen.
– Det var riktigt bra där ett tag när jag spelade matcher. Sedan lyckades jag på något sätt att dra på mig exakt samma typ av skada igen. Det är faktiskt ett under att det har skett och ingen verkar veta hur jag har lyckats med det.