Decemberformen består. Luleå är seriens starkaste lag sett till den senaste månaden och det ser inte ut att ändras. Laget släpper till extremt få målchanser mot sig och framåt lyser spelarna av självförtroende. Om inte något radikalt sker finns inga tendenser på att segrarna skulle upphöra inom en snar framtid.
Rekordmannen. Jan Sandström har inte gjort 100 000 mål, men han har spelat hockey i nästan 16 000 minuter. Grovt uppskattat. Visst har det varit sekvenser den här säsongen där det märks att åldern börjar sätta sina spår, men gubben kan än. Mot Linköping var han en av de bästa spelarna på isen och ställde inte en skridsko fel. Det han tappat i benen tar han igen med huvudet. SHL och Jan Sandström kommer fortsätta även nästa säsong. Allt annat vore högst osannolikt.
Samtalade med en talangscout innan matchen som var här för att titta på några av de äldre spelarna som kan vara intressanta för klubbarna där över. Han var inte jätteimponerad över Luleås draftade spelare som verkar sakna en liten del i verktygslådan för att lyckas i NHL. Den som har bäst chans är enligt honom Lucas Wallmark, men då måste skridskoåkningen förbättras avsevärt. Däremot fanns det en ung spelare på isen som han var väldigt intresserad av. Tyvärr fick inte han visa upp sig allt för mycket.
Radarparet. Jag har skällt lite på Toni Rajalas prestationer den senaste månaden. Men han har verkligen fått ett lyft bredvid Emil Sylvegård och Christopher Mastomäki. Två hyfsade spelare som alltid jobbar stenhårt, men som fortfarande är ganska begränsade när det kommer till spelet med puck. Samspelet fungerar däremot klockrent och när finländaren dessutom söker sig till de trånga ytorna framför mål kommer också utdelningen. Vid sidan av honom har också Emil Sylvegård höjt sig en nivå och är en stark bidragande orsak till att Rajala har vaknat till liv.
Pinnislungorna. Visst är det roligt att få se en glimt av framtiden när Isac Lundeström och Christian Jaros är inne på isen. Men de har ingen chans att göra sig själva rättvisa när det går flera minuter mellan varje byte. Från vilopuls till maxpuls på några sekunder och sedan handlar det om att överleva bytet. Om de ska spela, ge de en ärlig chans och några minuter på varandra. Annars är det lika bra att hålla dem på bänken anser jag – risken är bara större att det blir ett misstag bakåt istället.