– Corey Crawford och Scott Darling har spelat riktigt bra, det fanns ingen plats för mig och de sa i princip att jag skulle få spela AHL. De hade förståelse för att jag inte ville det och därför var de villiga att släppa mig – det känns skönt att alla var på samma sida, säger Anders Nilsson.
Corey Crawford är den självklara ettan i mästarklubben Chicago. Men det är inte på samma sätt i Edmonton.
– Det blir kul med en klubb där de inte har någon uttalad förstamålvakt. De har tre "målisar" på kontrakt nu, men ingen uttalad etta, så det är upp till mig att visa att jag ska ha en plats. Det blir jättetufft, det vet jag. Men det är bra att det är upp till mig.
Det är förvisso ingen Corey Crawford han ska ha att tampas med i Edmonton. Men visst är konkurrensen tuff – Ben Scrivens och Cam Talbot.
– Det är riktigt tuff konkurrens, det är jag fullt medveten om. Men det är något jag är villig att ta för att få ett jobb i NHL – jag är glad att Edmonton ville ha mig och tror på mig. Och jag har hellre tre målvakter om en plats än att bli en uttalad andramålis oavsett hur bra jag spelar. Det blir frustrerande att man vet att det bara blir 15 matcher även om man skulle hålla nollan i tio.