Strax efter Luleå Hockeys uttåg ur årets SM-slutspel stod det klart att David Rautio lämnar moderklubben Luleå Hockey.
I onsdags presenterades han som ny förstamålvakt i konkurrenten Linköping.
– Det kändes intressant att prova på något nytt, säger Rautio som precis är tillbaka från en skidsemester i Alperna.
När Luleåprodukten David Rautio återvände till Norrbotten 2010 blev det succé tämligen omgående. Efter fyra år utanför länet (bortsett en kort sejour i Piteå) hade han höjt sin lägstanivå avsevärt.
Första året var han sjätte bästa målvakten i serien med 2,16 insläppta mål per match. Placeringen blev bara bättre för varje säsong som gick, 2011/2012 blev han trea och säsongen därpå var han tvåa.
I årets upplaga av SHL var han bäst av alla med 1,78 insläppta mål per match. David Rautio har aldrig varit den som bryr sig om siffror och statistik – men han håller med om att han är nöjd över utvecklingen i klubben.
– Jag har haft ett fantastiskt samarbete med "Hento" (Daniel Henriksson, målvaktstränare), säger Rautio som förklarar varför han inte gillar att snacka statistik.
– I Sverige finns det fyra stora grejer man kan kolla på. Av någon konstig anledning fokuserar många på räddningsprocenten – den enda siffran det går att fuska med. Det är gubbarna som sitter i sekretariatet som avgör vem som ska ha mest skott hit och dit.
För att ta nästa steg behövde han en förändring. När Linköping hörde av sig och senare erbjöd honom ett tvåårskontrakt efter årets säsong nappade han tämligen direkt.
– Det kändes spännande. Jag känner båda målvaktstränarna sedan tidigare, säger han.
– När "Hento" inte skulle vara kvar som målvaktstränare i Luleå och då kändes det rätt att testa något nytt för att ta ännu större kliv nästa säsong.
I Linköping återfinns Luleåsonen Fredrik Mikko som har ett förflutet som målvaktstränare i LHF och som är en av initiativtagarna till målvaktsvekstan som årligen anordnas i Luleå under somrarna.
– Jag vill bli så bra målvakt som möjligt. Ett miljöombyte och nya tränarögon kan göra nytta, säger 28-åringen.
– Det är alltid svårt att säga på förhand vad som är bäst. Men det här känns bäst och jag tror att jag har bra utvecklingsmöjligheter där nere.
Hur tog Luleå ditt besked?
– Jag pratade med "Osten" (Lars Bergström, sportchef) och sa som det var. Han hade väl ändå förståelse för att jag ville testa något nytt och det var absolut inga arga miner.
Tror du att du kommer att återvända till Luleå i framtiden?
– Oj, vad svårt. Jag är född och uppvuxen i Luleå och det är absolut ingen omöjlighet. Men jag försöker se ganska kortsiktigt, vad som händer om fem år vet jag inte.
Dina bästa minnen från de senaste fyra säsongerna?
– Varje år har det varit god stämning och bra sammanhållning i laget. Sköna grabbar och bra tränarteam – det mesta har varit gott.
Dina sämsta minnen?
– Det som svider absolut mest är årets slutspel. Det kändes som att vi hade bra lag och bra möjlighet att ta oss vidare – vi hade det mesta, säger han.
– Jag kan inte peka exakt på en grej som hände. I medvind kan det hända stora grejer, men vi hade lite motvind och den här gången fick vi direkt två tunga backskador (Johan Fransson och Robin Jonsson) och sådana smågrejer kan betyda mycket.