Armbågen tar i isen samtidigt som resten av kroppen är spänd som en pilbåge ett par decimeter ovanför isen och följer med skäret runt tekningscirkeln.
De flesta ramlar.
Men det handlar inte om att misslyckas – utan testa sina gränser och förbättra skridskoåkningen och styrkan i ben och bål.
Utanför lyser höstsolen över Arena Polarica i Haparanda.
På parkeringen står husbilen som Per Ledin och hans barndomskompis Marcus Westerlund campar med under ”JRM Skate and Skills”. Med är även Ledins söner Fabian, 11, och Felix, 9 och Westerlunds son Neo, 12.
Bakom skridskoskolan står förre NHL- och Färjestadsspelaren Roger ”Ragge” Johansson, beteendevetaren och livscoachen Mikael Andersson och Joakim Ahlgren, som rankas bland topp tio i världen på området skateteknik.
”Det var väl inte benen som gick av”.
Sportchefen Lars ”Osten” Bergströms ord till Per Ledin har ekat som ett mantra efter armbågsskadan och avskedet från Luleå Hockey.
– Jag måste självklart ta åt mig och tänka på vad kan jag förbättra, säger Per Ledin mellan det tredje och fjärde ispasset under lördagen.
JRM kör tolv pass på tre dagar med elever som är allt från ungdomar till elitspelare. Syftet är på det individuella planet – att var och en ska utveckla sig själva.
– Om Luleå Hockey bjöd in oss och lät oss ta hand om tio av deras J20-spelare så kan jag lova att minst två av dessa klev upp i A-laget säsongen efter istället för att värva någon slovak eller finne, säger ”Ragge”.
– Det är ingen av SHL-klubbarna som lägger ned den tiden som egentligen behövs på skridskoåkningen. Vi märker en avsevärd skillnad på Ledin sedan han kom till oss första gången, säger Joakim Ahlgren.
Det här är andra mötet mellan JRM och Per Ledin. Tidigare i somras körde Ledin och Westerlund 100 mil enkel resa för att förbättra forwardens skridskoteknik under lägret i Karlskoga.
Även den gången var deras söner med, som uppskattar pappornas engagemang.
– Jag tänkte bara att är det skridskoåkningen Luleå vill att jag ska förbättra så får jag ordna det, säger Per Ledin och blickar ut över gruset bakom Arena Polarica.
– Jag träffade ”Ragge” för nästan ett år sedan i Karlstad i samband med en match och då berättade han om det här. Men då är man så mitt uppe i sitt eget och det var först i somras jag tog tag i det, fortsätter 36-åringen.
Den 9 september 2014 kontaktade Luleå Hockey Ledins agent Claes Elefalk om en förlängning av kontraktet som gick ut i våras, men något konktrakt dök inte upp före jul.
Dagen efter var det hemmapremiär mot Skellefteå och nummer 97 kvitterade till 2–2 innan kedjekamraten Daniel Zaar avgjorde det heta derbyt på straffar.
Sedan kom smällen på Annandag jul – i Karlstad.
Ole-Kristian Tollefsen kom in som tredje man i en närkampsituation där Per Ledin kämpade om pucken vid sargen med en annan Färjestadsspelare. Smällen var hård och Ledin fick föras med ambulans till sjukhuset. Där konstaterades att armbågen gått ur led och han missade 14 matcher av grundserien.
– Jag pratade med Luleå när jag kom tillbaka efter skadan och de sade att de skulle komma med ett bra bud. Men sedan var det tyst och i juni fick jag veta att truppen var full. Jag får skylla mig själv att jag inte började titta efter andra alternativ tidigare.
Per Ledin kämpade sig tillbaka efter armbågsskadan och avslutade säsongen som tog slut i kvartsfinalserien mot Frölunda i en sjunde avgörande match.
36-åringen var inte lika framträdande på isen, som innan skadan.
Och det fanns en orsak. Han tvingades spela med ett spännband runt högerarmen efter armbågsskadan.
– Jag testade samma spännband på frun och hon klarade inte dricka ett glas vin med det. Hon fick inte handen till munnen. Jag hade svårt att ta emot pucken från höger. Jag blev stel helt enkelt.
Efter intervjun i husbilen går vi tillbaka mot hallen. Per Ledin ska snart på isen för lördagens fjärde pass.
– Jag har bättre fysvärden än någonsin och sätter personbästa hela tiden. Självklart vill jag fortsätta spela ishockey på högsta nivå och kikar på KHL och SHL. Jag känner ett ruskigt sug och har inga planer på att sluta, säger han.
– Barnen frågar; pappa var ska du spela? Hur gör vi med skolan? Ska vi flytta igen? Sådana frågor kommer upp. Jag har sagt till familjen att när det väl blir aktuellt får vi sätta oss ned och prata om de följer med eller väntar.
Om Luleå Hockey hör av sig?
– Jag stänger inga dörrar. För mig har det handlat om att dra ett streck över det som varit och gå vidare.