Molnen ligger tunga över Haparanda när vita Skodan rullar in på parkeringen.
Klockan har knappt slagit sju och det ska dröja ytterligare någon timme innan näste man är på plats.
Det är ganska ofta så. Per Kenttäs nyckel öppnar och låser kontoret på kansliet.
I dag är han extra tidig. Det är nämligen första återsamlingen med laget och vis av tidigare synder vet han att den här dagen kommer bli extra körig.
– Jag har lite pappersarbeten att fixa för våra utländska spelare och det är bra att få bort det nu. Det kommer alltid något oväntat som ställer till det senare på dagen, säger Asplövens starke man och skrattar.
I år gör han sin tionde säsong som tränare för Asplöven. På anställningsbeviset står det också sportchef. Men sanningen är att 34-åringen har många fler roller än så. Är det någonting som ska fixas är det Kenttäs namn som det ropas på. I dag är inget undantag.
Första fasta tidpunkten är fysträning och tester med laget på Aspens träningsanläggning. FystränarenWalle Olsson och sjukgymnasten Riku Sarkkinen leder passet medan tränartrion Per Kenttä, Urban Lahti och Robin Lindqvist håller sig i bakgrunden och överblickar verksamheten.
Under övningen som heter brandstegen ska spelarna ta sig fram med armgång och vid varje stång ska de dra sig upp så att hakan kommer över stången.
– Den som klarar hela vägen slipper göra beeptestet, säger Per Kenttä självsäkert.
En efter en droppar av efter ungefär halva vägen, men Jonathan Davidsson som är på lån från Djurgården tar sig rappt vidare. För piggt.
– Men kolla han kommer ju fixa det, säger han till fystränarenWalle Olsson.– Det är ju bra, svarar Walle Olsson.
– Nja, jag vill ju ha honom på beeptestet (skratt).
När tre stänger återstår är däremot musklerna slut. Vid en sista kraftsamling drar han sig darrande upp över stången, men släpper sedan greppet.
– Riktigt bra Davidsson, ropar Kenttä och vänder sig sedan om mot fystränaren.
– Jag blev faktiskt orolig där.
Båda ler.
Beeptestet är ett uthållighetstest som ska visa hur väl spelarna har skött sommarträningen. Innan signalen ljuder ska spelarna ha kommit fram till den utmärkta markeringen och ju längre testet pågår, desto kortare blir tiden innan signalen ljuder.
Nye målvakten RonanQuemener imponerar och håller ut längst.Forwarden Simon Olsson kommer fram och konstaterar att han valde helt fel taktik att springa bredvid det franska löpsteget.Jonas Berglund svär högt i bortre delen av lokalen och kommer sedan fram för att visa varför han bröt tidigare än han hoppats på.
– Kolla Kenttä. Skorna gick sönder!
Halva foten hänger ut bredvid fotsulan. Jonas Berglund vänder sig åter till tränaren.
– Du måste ju ha rabatt på någon affär här. Visst fixar du ett par nya skor till mig?
Per Kenttä skrattar och svarar:
– Hörru, springer du i skor från 2001 får du skylla dig själv om de går sönder.
Det är en rätt kamratlig ton mellan spelarna och ledaren. Men när det verkligen gäller är det inga tvivel om vem som bestämmer.
– Man försöker ju att hålla sig lugn, men jag kan tända till ganska ordentligt när det inte går som vi vill, säger Per Kenttä.
Laget hinner knappt återvända från fysträningen innan han efterfrågas. En av de nya spelarnas spis fungerar inte och en annan spelare har upptäckt att skenorna är i dåligt skick.
Med telefonen i högsta hugg tar Per Kenttä tag i problemen. Han svär lite över att batteriet på mobilen närmar sig en kritisk nivå – trots att dagen inte ens passerat lunchtid.
– Såna här dagar händer det att det inte blir någon lunch alls, utan att jag greppar en baguette i farten, säger Asplöventränaren samtidigt som han blåser förbi dörren och halvspringer in i ett annat rum.
Telefonen ringer igen.
– Nu får ni inte följa med för nu ska vi värva, säger Per Kenttä och skrattar.
Fem minuter senare är han tillbaka utanför kontoret.
Blev det någon ny back?
– Vi får se. I den här branschen kan man inte säga någonting innan spelaren är här.
Han ler när han säger det. Men humöret är förändrat och även om sportchefen inte säger det rätt ut är det uppenbart att telefonsamtalet inte blev vad han hade hoppats på.
Men i dag finns det ingen tid att gråta över spilld mjölk.
Eftermiddagens schema är fullspäckat och allt fokus ligger på att förbereda den befintliga truppen på bästa sätt.
Kvällens ispass är mest till för att kropparna ska komma igång och dagens viktigaste punkt är i stället informationen till spelarna. Vilken spelidé Asplöven ska utöva, vilka regler gäller under säsongen och målsättningen som är glasklar.
– Vi ska till play-off och väl där ska vi djävlas med hela hockey-Sverige, säger Per Kenttä och skrattar spontant.
Det är just den framtoningen som Haparandalaget har haft sedan avancemanget 2012. En kaxig uppstickare som aldrig ska vara rolig att möta. Vilket inte minst banderollen på kortsidan skvallrar om. Där står kort och gott – Mardrömsresan – tur och retur.
Bakom sportchefens plats hänger också en svart griffeltavla. Där brukar trion som jobbar på kontoret skriva upp en del kom-ihåg-meddelande till varandra. Inför ödesmatchen förra säsongen lämnade ordförande, Lars Janzon några punkter till tränaren Per Kenttä. ”Mr President! Undvik negativt. Säkra kontraktet”. Det första Per Kenttä gjorde när han återvände till kontoret var att plocka fram kritan och skrev med stora bokstäver: ”SÄKRAT!”
– Förra säsongen startade vi ju riktigt bra, men tappade under säsongen och hade riktigt djupa svackor som vi måste undvika om vi ska vara ett play-off-lag.
Hur ska ni undvika det?
– Vi ska fortfarande vara ett offensivt lag som spelar med fart och kreativtet. Men ska försöka att spela lite smartare i rätt lägen. Sedan har vi värvat lite annorlunda och strävat efter att få lite större variation bland spelartyperna. Alla ska känna att de är med och bridrar.
Efter att ha kontrollerat att tekniken som ska användas vid spelarinformationen fungerar som den ska, drar sig tränartrion tillbaka till tränarrummet och börjar diskutera hur kedjorna ska sättas samman.
– Självklart har man ju en idé redan, men vi kommer prova ganska mycket under försäsongen och vill se spelare i olika roller.
Urban Lahti och Per Kenttä har kamperat ihop i fyra säsonger. Det här året har de rekryterat ytterligare en tränare, Robin Lindqvist, som senast kommer från Kalix UHC i division 1.
Nykomlingen börjar direkt skissa på övningar som han tycker laget kan köra och veteranerna övervakar nyfiket.
– Jag ser direkt en sak som du gör bättre än mig i alla fall, säger Per Kenttä och tar en konstpaus.
– Ritar. Nu är det din uppgift resten av säsongen, säger han och skrattar.
Hur ansvarsuppdelningen kommer att fördelas är ännu inte klart. Huvudtränaren kommer, precis som i klubben, att ha ett övergripande ansvar och sedan ska jobbet fördelas mellan Urban Lahti och Robin Lindqvist.
– Vi har ju känt ett behov av ytterlige en ledare. Robin ger ju oss ett par extra ögon, en erfarenhet av att ha spelat på den här nivån och förhoppningsvis lite tekniska kunskaper, säger Per Kenttä och pekar bort mot 27-åringens Ipad.
Under genomgången kommer femårige sonen Alexander och brorssonen Viggo in i omklädningsrummet. De har varit ute på isen i över en timme och åkt skridskor under friåkningen. Hockeyintresset ser ut att ha gått i arv.
– Alexander har varit med mig hela förra veckan när vi har fixat klart allting åt spelarna och hämtat utrustning. Han har velat åka skridskor i flera veckor nu så det här är en stor dag för honom.
Per Kenttä vänder sig mot sonen.
– Var det roligt?
Alexander tar av sig hjälmen och svetten pärlas i pannan.
– Ja. Vi spelade match mot varandra och sköt på målet.
När pappa har tagit bort skridskorna greppar sonen taktiktavlan och börjar rita, samtidigt som han pratar om Asplövens hockeyspelare.
– Han är nästan mer intresserad än vad jag själv är, det är kul.
Ispasset blir den lugnaste hållpunkten. Större av delen står han i båset och blåser i pipan när det blir avbrott. Sebastian Dyk och Simon Olsson tycker att straffläggningen tar för lång tid och Per Kenttäs svar kommer reptilsnabbt.
– Gafflar ni redan om speltid? Nog kommer ni få känna på pucken i år också.
Lugn och ro är ingenting som 34-åringen föredrar.
– Jag blir snabbt rastlös. Jag fikar sällan, det tar för lång tid. Jag fiskar inte och skulle nog riva ett berg om jag var uppe i fjällen. Jag tycker om när det händer saker runt omkring mig.
Känner du aldrig att det är frustrerande för tränaren Per Kenttä att inte bara kunna fokusera på laget?
– Ibland. Men det är både på gott och ont. Jag tycker det är kul att få vara med överallt och hade jag bara varit tränare så hade jag nog varit med och brytt mig om allt i alla fall.
Inför den här säsongen dröjde beskedet om han skulle fortsätta som både sportchef och tränare i klubben. Då var han trött och lite less efter en tung säsong. Några månader senare finns det inga planer på att dra i handbromsen. Nästa år står en ny arena klar och Per Kenttä vill vara med på resan.
– Planen är ju att vi ska bli större. Vi måste öka vår omsättning, men känner att vi behöver en ny arena innan vi kan ta på oss en större kostym. Personligen känner jag mig oerhört priviligerad att få jobba med min hobby och vill göra det här så länge jag kan.
Var hämtar du energi ifrån?
– Den får jag ju här. Jag älskar att tävla och det roligaste som finns är att vinna, framför allt jämna matcher eller när man lyckas vända matcher. Det ger mig energi.