Videon är inte längre tillgänglig
Å andra sidan är det kanske precis här Asplöven hör hemma.
I botten av hockeyallsvenskan.
Sett till förutsättningarna ska det inte vara ett topplag om än man drog på smilbanden när det låg i toppen av serien framför storlagen med feta plånböcker och dyra arenor.
Tolka mig rätt.
Jag är imponerad av Per Kenttäs jobb. Hans ilska efter att förlorat och hans glädje efter att ha vunnit. Hans där-fick-ni-era pissnissar-hälsning till experterna som tippade Asplöven sist i fjol. Hans ärlighet och kärlek till sporten.
I min bok är han hockey-Sveriges största tränarprofil. Ja, tänk om några av spelarna hade lite av Kenttäs brinn.
Målvakten Sebastian Idoff gav Asplöven förutsättningarna att vinna – men i övrigt var det groteskt slarvigt och spelarna själv ifrågasatte arbetsmoralen i laget efteråt. Baklängesmålen kändes billiga och självförtroendet var lika bra som musiken i arenan. Inte för att jag har något emot finlandssvenska rocklåtar, men det här var riktigt dåligt.
Asplöven hade behövt en vinst för att få en skön jul – men Karlskoga var det bättre laget och Kenttä får fundera ut hur det ska få igång anfallsspelet.