Lena Blomkvist, 25, och Tomas Lindberg, 31, har två olika karriärer, i varsin elitidrott under två olika säsonger.
Under vintern är Tomas heltidsanställd som materialansvarig i Luleå Hockeys äldsta juniorlag, vilket innebär långa arbetsdagar och många resor. Sambon Lena spelar fotboll i allsvenskan med Piteå och under sommarhalvåret ligger allt fokus på att prestera bra på träningar och matcher.
Trots att sporten har gått före nästan allt under sju år står de fortfarande sida vid sida tillsammans. Det har inte alltid varit enkelt, men båda är överens om att det fungerar väldigt bra och de har idrotten att tacka för mycket. Inte minst varandra.
Redan när de träffades spelade den en central roll.
2009 var Lena Blomkvist ny i Piteå. Laget hade varit på en middag tillsammans med några sponsorer och beslutade sig efteråt för att gå till en klädbutik som hade en kampanjkväll. Dit var också Tomas Lindberg inbjuden. Han var då materialare i Piteå Hockey, men hade hjälpt Piteås fotbollsdamer säsongen innan och när de träffades vid klädbutiken började han att prata med några andra i laget.
När det var dags att gå hemåt upptäckte både Lena och Tomas att de skulle i samma riktning och beslöt sig för att slå följe.
– Efter det började vi skriva till varandra på internet. Tomas bjöd över mig och frågade mig om jag ville komma över och äta tårta, en tårta jag aldrig fick (skratt). Sedan började vi umgås mer och mer och på den vägen är det, säger Lena Blomkvist.
– Vi träffades ganska länge innan vi gick ut med att vi var tillsammans. Vi försökte väl hålla det hemligt ett tag, men misslyckades ganska rejält, säger Tomas Lindberg.
Då var det sommar och paret tillbringade nästan all ledig tid tillsammans. Men vintern närmade sig och det innebar andra förutsättningar.
– Redan innan vi blev tillsammans så var ju Tomas väldigt tydlig med hur det kommer se ut då. Då kommer han vara borta mycket. Egentligen fick jag ju en chans att välja redan där och var förberedd på det, men du fattar ju inte hur mycket det blir förrän det sker, säger Lena Blomkvist.
På dagarna arbetade Tomas som bilmekaniker på en firma i Piteå och på kvällarna var han materialansvarig i Piteå Hockey. En bisyssla som ökade för varje säsong.
– Tomas är väldigt snäll och har lite svårt att säga nej. Det blev kanske lite mycket där ett tag, säger Lena och sneglar över köksbordet mot den blivande maken och fattar hans hand.
– Jag har haft fruktansvärt svårt att säga nej och tyckte det var självklart att ställa upp. Jag var ju mest inne i det tyckte det var kul att vara på hallen, men i efterhand har jag förstått hur nära det var att jag förlorade henne. För någonting som jag gjorde nästan gratis. Så idiotiskt.
När det var som värst umgicks de en gång i månaden – trots att de bodde tillsammans. De gångerna var Tomas ofta så trött att han somnade. Räddningen blev ett samtal från Stefan ”Skuggan” Nilsson som då var ungdomsansvarig i Luleå Hockey. ”Skuggan” frågade om Tomas ville börja jobba som materialare i Luleå Hockey.
– Jag tror inte vi hade suttit här och planerat bröllop om jag inte hade flyttat till Luleå. Det kan vi vara ärliga och säga, säger han.
När Kuriren träffar paret är det en dryg vecka kvar innan vigseln. Förberedelserna är i full gång, men trots att Lena till och med provat brudklänningen under dagen så har det inte riktigt slagit dem att det snart är dags.
– Jag känner mig faktiskt oroväckande lugn. Men jag kommer nog vara ordentligt nervös den dagen. Jag har en tendens att bli det inför sådana här saker. Hur känner du? frågar Lena och nickar bort mot Tomas.
– Jag tror vi har ganska bra koll på läget, eller har vi det? Nog kommer jag också vara ganska nervös och spänd då. Det hör väl till. Men nu känns det ganska bra.
Den avslappnade attityden speglar deras personligheter ganska bra. Tomas går nästan uteslutande runt i pösiga mjukbyxor och när de får tid för varandra hittar de gärna på lekfulla aktiviteter.
– När vi reser iväg går vi gärna på vattenparker eller nöjesfält. Jag kan säga att jag är väldigt glad över att ha hittat en tjej som är lika barnslig som jag är, säger Tomas och skrattar.
Med det i åtanke är det inte särskilt konstigt att deras bröllop började som ett skämt.
– Ganska tidigt i förhållandet skojade Lena och sade att hon ville vara snygg på bröllopskortet, typ när hon är 25 år.
– Bröllopskortet ska ju räcka hela livet så jag ville gifta mig när jag var som snyggast sa jag (skratt).
Under förra året började Tomas att lite retsamt påminna Lena om att hon snart fyllde 25.
– (Skratt) Jag väntade ju på det här stora amerikanska sagofrieriet, men insåg att det aldrig skulle komma så till sist blev skämtet allvar och vi beslöt oss för att det var dags, säger Lena.
De ville boka kyrkan så nära deras årsdag, den 17 juli, som möjligt och när den 16 juli var ledigt slog de till direkt. Sedan återstod bara att hålla tummarna för att det inte skulle krocka med Lenas spelschema som ännu inte var satt.
– Jag hade inte ens bestämt mig för om jag skulle spela kvar i Piteå. Men hade det krockat hade vi fått flytta kyrkan helt enkelt.
Nu lyckades de pricka in både den första spellediga helgen och OS-uppehållet. Vilket innebär att herr och fru Blomkvist får extra mycket tid tillsammans den kommande veckan.
– När man håller på med elitidrott så går det inte att fara utomlands när som helst, eller planera in saker på helgerna och eftersom våra säsonger korsar varandra så har det inte heller blivit speciellt mycket resor tillsammans. Eftersom vi båda håller på med elitidrott tror jag vi har en större förståelse för varandra på det sättet. Men nu får vi chansen, vi får se om vi blir less på varandra, säger Lena och skrattar.
Efter att Tomas blev heltidsanställd av Luleå Hockey har vardagen blivit bättre för båda. Nu är det som nästan vilket annat jobb som helst där han kommer hem på kvällarna, men ibland är borta på helgen. Lena jobbar också dagtid, tränar på eftermiddagarna och spelar matcher på helgerna.
– Nu kan det nästan vara lite skönt med egentid ibland, säger Lena och ler mot Tomas.
Under sju år har deras idrotter nästan alltid haft högsta prioritet, men till jul får den stå tillbaka. Då är det nämligen dags för en efterlängtad händelse.
– Vi åker till Kanarieöarna. Det har varit planerat i två års tid och jag har längtat efter det här länge. Det blir vår första utlandsresa tillsammans, säger Lena.
– Tyvärr, krockade det lite med hockeyn, men den här gången fick hockeyn stryka på foten. Det var bara att ta ledigt och gilla läget. Nä, den här gången var det inte ens ett alternativ, säger Tomas.